Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R
63
Tiggarmunkarna hade tidigare, såsom vi sett, varit på Wyclifs
sida i vissa fall, emedan kampen för fattigdomsidealet förenade
dem. Vid denna tid inträdde dock en brytning, som innebar
en allvarlig motgång för Wyclif och hans sak, ty tiggarmunkarna
hade utomordentligt inflytande som lärare, biktfäder och
folkpredikanter. En tredje omständighet bör nämnas. Lancaster
hade dittills varit Wyclifs starka stöd, men nu hade den
kraftfulle, politiserande hertigen försonat sig med sitt öde och övergav
de politiska särplanerna. Dessutom började han finna Wyclifs
idéer för radikala, och som den traditionskyrklige man han var,
vände han sig nu från den ivrige reformatorn. Denne hade då
t. o. m. börjat tumma på transsubstantiationsläran. Till
aversionen mot Wyclif från hov och högadel bidrog också den
sociala oro, som i slutet av 1370-talet blev allt mer markerad
och slutligen bröt ut i bonde- och lantarbetareupproret 1381.
Här fick man stoff till anklagelser mot Wyclif. Lägger man
härtill, att Courtenay, wyclifismens oförsonlige bekämpare, fick
ett allt starkare inflytande och 1381 också efterträdde Sudbury
såsom ärkebiskop av Canterbury, inser man, att de ogynnsamma
omständigheterna hopade sig i wyclifismens väg.
I början av år 1379 hade Wyclif emellertid ännu
förhoppningar på regeringen och den unge konungen. Visserligen
skymtar vid denna tid tanken på ett reformkoncilium i Wyclifs
skrifter, men den egentliga reformen i England väntar han genom
sitt lands regering. Detta framgår av De officio regis. Detta
arbete står i nära sammanhang med De Ecclesia, och det skrevs
närmast efter denna bok, i förra delen av år 1379.1 Det följer
också närmast efter De Ecclesia i Summa och utgör den åttonde
av de tolv volymerna.2 De officio regis är ett förhärligande av
konungaämbetet. Dess teser skulle ha hälsats med glädje av
Luthers landsfurste och av Thomas Cromwells herre, Henrik
VIII. I tidigare skrifter, t. ex. De civili dominio, I, hade Wyclif
också urgerat konungens makt.
Wyclif börjar De officio regis med att fastslå, att Skriften
1 De officio regis, s. xxvi f. Jfr Loserth, Studien, II, s. 59.
3 Shirley-Loserth, Catalogue etc., s. 5. Man lägge också märke
till inledningsorden i De officio regis, s. 1 : »Consequenter ad ordinem
cleri-calem restat de militari ordine pertractandum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
