Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
och kyrkolärarna på mångfaldiga ställen tala om konungens och
den världsliga överhetens makt (»potestas regum et militum»).
Kristus själv betalade skatt till kejsaren och förklarade, att man
skulle giva honom, vad honom tillhörde. Han ville också, att
tre konungar skulle hylla honom efter hans födelse och att hans
begravning skulle ske genom en militärperson, Josef av Arimatea.1
Den främste av apostlarna, Petrus, har också manat till
underdånighet under konungen, förklarar Wyclif vidare, och citerar
i Petr. 2: 13—14, 17. Genom dessa Skriftens ord är ådagalagt,
att konungen överträffar alla andra i världslig äreställning.
Wyclif utlägger den nämnda sjuttonde versen och framhåller med
särskild styrka uttrycket »ären konungen», ty konungen är Guds
ställföreträdare (»rex enim est dei vicarius»).2 Petrus ålägger
också de kristna en allmän lydnad för alla världsliga herrar och
icke endast för de goda, 1 Petr. 2: 18. Att man bör vara
överheten underdånig och lydig, framgår också av Rom. 13: 1—7,
framhåller han, och även dåliga furstar ha sin makt av Gud.
Mot sådana får man vända sig, endast då de handla mot Gud
och hans sak. Att för sin egen del göra uppror mot en dålig
furste är att resa sig mot Guds förordning. Efter att ha närmare
belyst denna fråga förklarar Wyclif, att av allt framgår, att
motstånd mot konungamakten är en allvarlig synd, antingen det sker
med våld eller svek.3 Klart är också, förklarar han, att skatter
skola av furstarna upptagas från undersåtarna och särskilt från
prästerskapet, som av dem givits underhåll (»specialiter a clero
per eos elemosinato»). En huvudorsak till missförhållandena i
kyrkan utgör den olydnad mot överheten, som nu råder, ty
gentemot Skriften ignorerar man sin lydnadsplikt och gör t. o. m.
kyrkans världsliga makt gällande mot fursten. Därför är det
nu av behovet påkallat att, »secundum fidem scripture», klargöra
’ Wyclif anför och tolkar bibelcitat härför, såsom han fattar dem.
Redan på första sidan förekomma fem sådana citat. Han är bibelteologen
även här.
2 De officio regis, s. 4. Fruktan för konungen såsom Guds vicarius
är en reflex av fruktan för Gud: »Timore namque spirituali debet subditus
subici regi secundum racionem qua principalius deo subicitur, et sibi
tan-quam persone in qua relucet maiestas sume regie potestatis.»
3 Ibdm, s. 9. Även här anföras bibeltexter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
