Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R
99
de materiella elementen. Emellertid insågo de realistiska
skola-stikerna, att detta var en otillfredsställande förklaring, och med
hjälp av sin teori om universalia med en högre, metafysisk
»substans», oberoende av sensibla accidenser, nådde man fram
till läran om en metafysisk transsubstantiation. I detta fall
intog frågan om vad som blev av de materiella
nattvardselementen en mindre viktig plats. För nominalisterna däremot, vilka
fattade ordet substans i ungefär vår mening, såsom materiell
substans, måste problemet om nattvardselementen få en alldeles
särskild aktualitet. Transsubstantiationen måste innebära
förvandling i den meningen, att brödets substans försvann
(anni-hilationsteorien) och Jesu lekamens substans genom ett under
kom i stället. Men hur kunde då brödets accidenser, dess form,
färg och smak förbliva, när brödets substans försvann? Det
var här man tillgrep läran om »accidens sine subjecto». Den
teorien var visserligen icke heller främmande för den tidigare
nattvardsdiskussionen, men för nominalisterna syntes den vara
oundgängligen nödvändig.1
Vad är nu Wyclifs ställning i denna fråga? Som redan
sagts, är det icke möjligt att i denna historiska undersökning
företaga en djupare studie av Wyclifs dogmatiska åsikter, men
en kort teckning bör ges enligt hans två huvudarbeten i frågan,
De apostasia och De eucharistia.2 Att dessa äro resultaten av
akademiska disputationer på skilda tider, framgår av det lösa
sambandet mellan olika delar och av de många upprepningarna.
Ofta förekommer också vederläggning av invändningar, vilket
naturligtvis i vissa fall väl är att betrakta som en litterär form
i dylika arbeten men nog också motsvarades av faktiska
angrepp från motståndare.3
1 Om dessa frågor har Dziewicki en redogörelse i De simonia, s. xv
ff., och De apostasia, s. xiv ff. Loserths framställning i De eucharistia,
s. ill ff., bör också observeras, likaså Workmans i a. a., II, s. 31 ff.
2 Om De apostasia tillhör början av 1380, torde De eucharistia ha
utgivits under senare delen av samma år, kanske något senare. Jfr De
eucharistia, s. lxii, och De blasphemia, s. viii.
3 Det kan icke vara någon tvekan därom, att Wyclif tidigare, än man
förr menat, varit i delo med nominalisterna i nattvardsfrågan. Jfr noten,
föreg. s. Uppgiften i Fasc. Ziz., s. 104 (jfr Hist. Angl. I, s. 450, och
Chron. Angl., s. 281 f. , att WTyclif sommaren 1381 började framlägga sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
