Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
Att motståndarna i främsta rummet äro tiggarmunkarna,
framgår med ali tydlighet, men oftast använder Wyclif
beteckningar som doctores signorum, secta signorum, secta cultorum
accidencium, moderni doctores och secta adversariorum. I sin
kamp tar Wyclif nu som eljest fäste i bibelordet men citerar
f. ö. ofta och rikligt kyrkans patres, särskilt den gamla kyrkans,
medan han i förvånande ringa grad åberopar senare författare.
I De eucharistia ägnar han dock rätt mycken uppmärksamhet åt
Thomas av Aquino, medan t. ex. Lombardus, Duns och
Ock-ham ha en undanskymd plats, ja, den sistnämnde knappast ens
nämnes. Mot Duns’ annihilationsteori opponerar Wyclif. Här
kan icke redogöras för Wyclifs diskussion av olika teorier, utan
vi få nöja oss med att angiva hans egen grundsyn på frågan.1
synpunkter i nattvardsfrågan, har F. D. Matthew slutgiltigt vederlagt i
sin undersökning The Date of Wyclifs Attack oji Transubstantiation (The
English Historical Review, 1890, s. 328 ff.). Jfr De eucharistia, s. vii ff.
Viktig är uppgiften i Hist. Angl., II, s. 11 ff. (jfr Chron. Angl., s. 311),
där en av orsakerna till upproret våren och försommaren 1381 anges vara,
att biskoparna varit slappa mot de falska läror 0111 nattvarden, vilka Wyclif
och hans anhängare spritt vida omkring bland folket. Detta anger, att
saken i varje fall under året 1380 måste ha varit en aktuell fråga, såvida
man nu icke vill betvivla den samtida krönikörens tidsuppgifter, men de
stämma väl, med vad vi eljest veta om Wyclif vid denna tid. Krönikörens
uppgift om orsaksförhållandet är en helt annan sak, som i detta
sammanhang icke intresserar oss.
1 Wyclif visar sig vara väl införsatt i nattvardsstridernas historia.
Under de första ett tusen åren av kyrkans historia, då satan var bunden, hade
man den enkla lära, som var i urkristendomen, »quod ipsa hostia est
sub-stancia panis in natura, sed sacramentaliter corpus Christi, ut dicunt sancti».
{De apostasia, s. 130). Efter det nya milleniets inbrytande, då satan blivit
lös, hade det blivit en brokigare bild i nattvardsläran, från Berengars och
Lanfrancs tid till Thomas’, Duns’ och nominalisternas olika teorier.
Egendomligt nog anslöt sig Wyclif icke till Berengar, med vars åsikter hans
dock hade nära släktskap, utan han sällade sig uttryckligen till dem, som
gillade fördömandet av honom. (De a-post., ss. 68, 79, 108, 172 och De
euch., på många ställen, t. ex. ss. 34 f., 50 f., 117, 283 ff. m. fl.). Man bör
emellertid erinra sig, att Wyclif kämpade på två fronter, dels mot
nomi-nalismens doctores signorum, och det var i kampen mot dem, han sällade
sig till bekämparna av Berengar, dels mot den ortodoxa
transsubstantia-tionsläran, vilken av Innocentius III och laterankonciliet 1215 påbjudits,
och i kampen mot denna lägger han betoningen på adverben
sacramentaliter och figurative. Mot Innocentius och laterankonciliet vänder sig Wyclif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
