Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 20
GUNNAR WESTIN
munkarna och Wyclif-anhängarna kunde således på denna punkt
alla ha sin del, ty i den rikligt förekommande folkpredikan
sparade man icke på kraftorden mot herrarna.1
Denna politiskt-sociala eruption fullbordade den tidigare
påbörjade separationen mellan de i hov- och adelskretsar
förefintliga intressena för kyrklig egendomsreduktion och
wyclifis-men med dess lara om dominium och dess på bibelns grund
ivrigt urgerade evangeliska fattigdomsideal. Lancaster och andra
höga herrar, som hårt drabbats av upproret, blevo skrämda för
folkrörelser, byggda på nya och oklara teorier. De höga
kyrkomännen grepos av förskräckelse inför de upproriska skarornas
illgärningar, främst mordet på ärkebiskopen av Canterbury, den
tempererade juristen och politikern Simon Sudbury. Vi ba
förut sett, att denne såsom Lancasters vän icke varit någon
1 Owst, a. a. (å föreg, sida), har i några kapitel med rubriken The
Preaching of Satire and Com-plaint (ss. 210—470) analyserat den engelska
medeltida förkunnelsen från en ny synpunkt, och även vår period
behandlas. Han söker bevisa, att den ortodoxa kyrkliga homiletiska litteraturen
bär vittne om en mycket utbredd predikan med skarpa utfall mot verkliga
eller förmenta missförhållanden och ständiga klagomål över orättvisor.
Denna vitt spridda »klagopredikan» förberedde revolter och social oro.
Den mot samhället, rikedomarna och lorderna kritiska kyrkopredikan hade
sin andel även i revolten 1381. Egentligen var Wyclifs syn på denna och
på läget icke skild från »the attitude of the whole orthodox pulpit of
Wyc-liffe’s own day» (s. 289). En hel del av vad man ansett karakteristiskt för
Wyclif, är enligt Owst »nothing möre nor less than pulpit commonplaces
of the orthodox». Owst vänder sig mot Trevelyan, Loserth, Oman och
Workman. Alla ha de fattat saken fel. »The current orthodox preaching»,
det samtida »Judgement-theme», utlagt från predikstolarna, är för Owst
den viktiga faktorn, som med sin hämndelära lämnar förklaringen till
upprorsrörelsen. Det är varken, som Oman, s. 20, menar, tiggarmunkarnas
lära om den evangeliska fattigdomen, eller Wyclifs teori om dominium,
som här betyder något. Till allt detta må här endast sägas, att Owst
förefaller se ensidigt på saken, men att han utan tvivel har rätt däri, att bland
det lägre prästerskapet missnöjet var stort och att frispråkigheten bland
dessa vikarie-präster, kaplaner och vandrande predikare också var stor.
Men det synes ju klart, att hela Wyclifs historia och oppositionen mot
honom vore. oförklarlig, om något väsentligt av hans kritik och reformidéer
skulle ha varit utmärkande för den allmänna kyrkoförkunnelsen vid denna
tid. Frågan om bondeupprorets uppkomst ligger väsentligen utanför vår
uppgift här. Vad vi här fastslå, nämligen Wyclifs mycket obetydliga skuld
till detta, bestyrkes ju av Owst något generella och ensidiga bedömning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
