Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R
I T Q
skilt utmanande för biskopar, tiggarmunkar och även
krönikörer, såsom citat ovan ha visat. Engelskan var ännu de
obildades språk, det var en degradering av Guds ord, ett kastande
av pärlor för svin, att överflytta det till detta språk. Det
motstånd, som de »fattiga prästerna» mötte i sin
predikoverksamhet, rönte också översättningen. För de lärda tiggarmunkarna
var denna ytterligare ett bevis för sänkandet av kraven på
kyrkans och prästernas sacerdotala överhöghet. I den engelska
versionen av De officio pastorali, som jag förmodar vara från
början av 1380-talet, säges, att tiggarmunkarna förklara det vara
häresi, att översätta Guds lag till engelska. Men Guds ord bör
läras folket på dess eget språk. Hieronymus översatte det till
latin, och fransmännen ha bibeln på sitt språk, och, tillägges
det, lorder i England ha denna bibel. Varför skulle den icke
utkomma på engelska? Tiggarmunkarna ha Fader vår på detta
språk, och varför skulle icke det övriga av evangelierna få
översättas?1 Men tiggarmunkarna vilja anses som de enda, som
förstå Guds lag, och de vilja hålla nere det de icke tycka om
därav och frukta, att deras fel skola uppenbaras, om folket lär
känna bibeln. Vittnesbörden ur de engelska skrifterna äro icke
alltid av Wyclif, men de visa att saken var aktuell i hans krets.
Det kan således icke vara någon tvekan om att det i den
wyclifitiska kretsen i början av 1380-talet verkligen pågick ett
översättningsarbete. Sedan följa allt flera vittnesbörd om den
strid, som detta arbete gav anledning till, och det synes
utsiktslöst att med dessa vittnesbörd för ögonen söka bortförklara
denna verksamhet.2 Men man spanar förgäves efter någon upp-
’ De officio pasto?-ali (Unprinted Works, s. 405 ff.), s. 429 f. Ett
uttalande som detta talar emot, att det skulle lia funnits någon känd engelsk
bibelöversättning före denna tid.
= Här några exempel. De nova praevaricantia lnandatornm (Latein.
Streitschriften, s. 116 ff.), s. 126: »Satrape et pharisei nostri dicunt, quod
homo non debet predicare nec colligere ewangelium in vulgari, ne forte
ex eius divulgacione in anglico sit suspectum.» Jfr också s. 116.
(Utgivaren, Buddensieg, är böjd att datera skriften till år 1381.) I en predikan,
Sel. Etigl. Works, I, s. 209, berättar Wyclif om en stor biskop, som är
missnöjd över att Guds lag är skriven på engelska och därför förföljer en
präst, liksom han också förföljer en för att han predikar Kristi evangelium
fritt utan fabler. Jfr ibdm, s. 129. I skriften De quattuor sectis novellis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
