Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKOP THOMAS AV STRÄNGNÄS 2 O I
som nog utövat stort inflytande på upprorets utbrott i
grann-stiftet1, och på hösten 1432 tågade bergsmännen under
Engelbrekts befäl mot Västerås, där dock rådsherrarna lyckades lugna
stämningen.2 I december samma år voro biskop Thomas, Bengt
Stensson och Sture Algotsson i Danmark som underhandlare
med engelska sändebud. Bland de övriga nordiska rådsherrarna
märkes även biskop Arnold av Bergen, kung Eriks nye kandidat
till Uppsala ärkebiskopssäte.3 Om man där icke samtidigt
förhandlade om ärkebiskopsstriden och de nyligen timade
oroligheterna i Bergslagen, vore det synnerligen märkvärdigt. — Den
6 januari 1433 beseglade biskop Thomas ett brev i Jönköping,
tydligen på hemväg från Danmark.4
I augusti 1432 hade äntligen ett stillestånd ingåtts i Horsens
med holsteinarna och hansestäderna, varvid överenskommits, att
man följande år skulle mötas i Svendborg för att komma till
en fredlig lösning av tvistepunkterna.5 Underrättelse därom och
kallelse för svenska rådsherrar att deltaga i mötet har väl kommit
till Sverige under vinterns lopp. Biskoparna ansågo tydligen
tiden vara inne att då göra en aktion hos kungen till förmån
för Olof Larsson, och de samlades, utom biskopen i Äbo, i
mars 1433 till ett möte i Vadstena, där frågan troligen ingående
dryftades. De hade reda på att kungen, ärkebiskopen i Lund
och biskoparna i kyrkoprovinsen »Dacia» skrivit till påven med
begäran, att Arnold måtte insättas i sitt ämbete som ärkebiskop
i Uppsala.6 Nu skrevo de svenska biskoparna till påven och
tackade honom för hans provisionsbrev för Olof, vilket de
mottagit i augusti föregående år, samt bådo, att påven fortfarande
måtte beskydda honom mot hans medtävlares falska anspråk.
Då de danska prelaternas skrivelse icke ägde ett ord av sanning
och troligen avtvingats dem av kungen, borde påven ej taga
någon hänsyn till densamma utan bevara svenskarna i deras
1 Westman, a. a., _s. 57; Carlsson, i HT 1934.
2 Karlskrönikan vv. 800—810.
3 DN VI n. 444—446.
4 RA B. E. Hildebrands dipl. del. 5, or. perg. i Jönköpings stadsarkiv.
5 Erslev, a. a., s. 271 ff.
c Akter n. 14—16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
