Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gösta Nelson, Biskop Johan Möller; densamme, Den västsvenska kristendomstypen, I—II (Teol. och fil. kand. Sven Göransson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
ringen gäller, är Nelson väl skickad att bemästra de problem, som
tränga sig på forskaren vid fixerandet av förhållandet mellan den
irrationella faktor, som folkpsyket utgör, och de historiskt
utforsk-bara händelserna och idéerna; som verka på denna reaktionsbotten.
Denna psykologiska bestämning har även skänkt arbetet dess givna
begränsning till det västsvenska stiftet. Så oerhört rikt som stoffet
är, erbjuder detta en metodisk vinst, även oni framställningen skulle
vunnit i värde genom en vidare översikt av relationen mellan den
allmänna religiösa utvecklingen och väckelsen eller genom en djupare
analys av de olika religiösa idéströmningarna, som bryta sig inom
stiftet.
Efter att inledningsvis begränsat sin uppgift till en rent
stifts-historisk övergår förf. i de fyra följande kapitlen att skildra de
folkpsykologiska, sociala, religiösa och personliga förutsättningarna för
västkustkristendomen. Här har Nelson i grund reviderat den gängse
åsikten om det direkta Schartau-inflytandets betydelse. Sett i
samband med förundersökningen i Biskop Johan Möller står det nu fast,
att det inom stiftet självt, i stiftets bekännelsetrogna predikan av
bättre typ, förefanns en predisponibilitet för det andliga
genombrottet, som kom omkring 1820. Genom ingående
detaljundersökningar av »första generationens män» bevisas, att nästan alla fått
sin väckelse, innan de kommo under Schartaus indirekta inflytande
i form av hans Utkast till predikningar och Bref i andeliga ämnen.
I femte kap. övergår förf. till det egentliga föremålet för sin
undersökning, att teckna väckelsens historia. I första delen för han
fram skildringen till 1840, då biskop af Wingård lämnar stiftet som
ärkebiskop. Därmed är väckelsens grundläggningsperiod över. Denna
får sin prägel av biskopens försök att hålla väckelsen i lugnare fåror
genom föreställningar och tvångsmissiveringar.
Andra delen behandlar tiden 1840—1888. Genom väckelsens
konsolidering ha motsättningarna nu flyttats upp på det principiella
planet och intresset knytes huvudsakligen till prästmötena, där
väckelsen genom sitt klara kompromissfria program vid behandling
av tidens brännande frågor snart skulle vinna majoriteten av stiftets
prästerskap. Samtidigt som de lokala folkväckelser, som sett dagen
i början av 1800-talet, fingo sina centraliserande och sammanhållande
organ, som skulle leda till att de absorberades av den framryckande
nyevangelismen med dess lekmannaverksamhet, få vi här följa, huru
den västsvenska folkrörelsen sluter sig fast omkring sina organisatoriska
principer, det traditionella statiska momentet, den stationäre
ämbetsinnehavaren och en rätt lära. Enskilda lokalförsamlingar, inom vilka
man lade vikt vid konfirmandundervisningen, som blev väckelsens
förnämsta medel, och det enskilda själavårdssamtalet och kyrkotukten,
blevo kristallisationspunkter för denna väckelse av objektiverad,
pietistisk färg. Utvecklingshistoriskt sett har detta stationära drag
enl. Nelson grundmurats till följd av tvångsmissiveringarna, som även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
