Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
•dern biskop Matts, vilken väl utfärdat den å rådets vägnar såsom
rikets kansler. Fru Ingeborg hade då vädjat till Finlands
hövits-man, Erik Turesson, och denne bragte saken på tal inför det i
Stockholm församlade rådet.1 Biskop Matts och herr Folke fingo avge
förklaringar och rådet utfärdade en nu förlorad skrivelse i ärendet
till fru Ingeborg. Av hennes svarsskrivelse framgår, att rådet ställt
sig bakom de båda Gregerssönerna och gett tillkänna, att fru
Ingeborg hade bort överlämna slottsloven till herr Folke såsom rådets
representant.2 Häremot åberopade hon sig nu på vad ärkebiskop
Jakob med instämmande av det övriga rådet hade lovat, att
nämligen alla de brev »och beseglingen), som rådet givit henne, skulle
hållas till fullo i alla punkter och artiklar3, samt vädjade till rådet
att låta henne behålla slottsloven. — Denna affär har sitt
egentliga intresse därigenom, att den låter oss se Gregerssönerna
engagerade i en aktion mot Sten Stures änka — ett bevis på hur
tilltrasslad den politiska situationen var och hur föga man kan räkna med
klara partilinjer.
Förhandlingarna med Danmark drogo ut på tiden. På svensk
■sida var man oviss, om man skulle våga godtaga det av kung Hans
utfärdade lejdebrevet utan att därtill lia fått särskilt lejdebrev
även av det danska rådet. Då herr Svante rådfrågade ärkebiskop
Jakob härom, tillrådde dock denne (i brev från Uppsala den 30
december)4, att detta oaktat sända iväg delegaterna. Om man icke
kunde hysa förtroende till varandra, skulle kriget bli både
långvarigt och ödesdigert. Av många viktiga skäl vore det nödvändigt
.att få andrum, de anges dock icke utan antydas såsom kända för
riksföreståndaren och såsom icke lämpliga att nedskriva.5 Man
föran-ledes att i första hancl tänka på den inbördes tvedräkten mellan de
1 På samma rådsmöte blev Erik Turessons maktställning ytterligare stärkt
.genom att han efter den ålderstigne Knut Eskilsson utsågs till en av de fyra,
på vilka slottsloven i riket var ställd (HSH XIX, s. 101).
2 HSH XIX, s. 108 ff.
3 Detta löfte torde ha avgivits vid rådsmötet i oktober 1504 (se s. 59 f.).
■’ HSH XIX, s. 110 ff.
5 »skall och jngen setthie tro till then annen æller thet ined noger begijnnæ
thaa faar thette örlogh en ondh och seen ænde ther loge storlige makth oppaa
Rikit och eder först och fremst ath her komme noget anderwm paa thenne
feygdh för monge merkelige saker skuldh the i bæter kunne merke æn vij nw
.scriffue kunnæ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
