Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Stade, Påvebrevet till »konung K.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅVEBREVET TILL »KONUNG K.»
1 143
tiska skildring har att tänka sig ett försök från erikska partiets
sida att utverka påvlig kanonisering av kung Knuts döde fader
och att en i samband därmed företagen undersökning blottat
vissa mindre smickrande omständigheter kring hans hädangång,
som föranlett ett obönhörligt avslag. Till bemötande av denna
hypotes behöver blott framhållas, att brevets ordalydelse icke
skänker något som helst stöd för antagandet, att en formlig
anhållan om kanonisering skulle förelegat utan snarare ger vid
handen, att förhållandet mera av en händelse kommit till
ku-rians kännedom. — Även Westman gör gällande, att med det
dräpta helgonet åsyftas Erik den helige. Han tänker sig, att
man till formen något mildrat admonitionens skärpa »genom
att man icke låtsar om, att det omtvistade helgonet är konung
Knuts far, utan endast litet mera obestämt talar om ’en man’
(’hominem quendam’)». Skall över huvud taget någon djupare
betydelse inläggas i detta uttryck, är emellertid Jaakkolas
påpekande tillfyllest, att kurian faktiskt kunde ha haft »en viss
formell rätt» till en dylik omskrivande benämning så till vida,
som den »antagligen ej erkänt Erik Jedvardsson som regent».
Antingen — eller torde i detta fall vara den enda framkomliga
vägen, även med tagen »hänsyn till att det gäller en brännande
medeltida kultfråga» (jaakkola). Att kurian skulle kunnat göra
sig saker till en sådan grov taktlöshet som att utlåta sig i
dylika ordalag om den hädangångne fadern till en härskare, som
den önskade för sig vinna, förefaller absolut otänkbart.
Den fråga, som efter detta automatiskt inställer sig, lyder:
fanns verkligen vid den tid, som för brevets avfattning kan
ifrågakomma, d. v. s. 1170-talet, inom sverkerska partiet någon,
som kunde tänkas ha av Alexander titulerats som konung K.?
Svaret på denna fråga ger sig självt. Av de båda
sverkerska tronpretendenter, som under 1170-talets första år
kämpade med Knut Eriksson om Sveriges krona, började ju den
enes namn just med K. Att det är denne Kol eller — som
han såsom tronkrävare även synes ha kallat sig — Karl, som
med julibrevets konung K. avses, därom torde ingen som helst
tvekan kunna råda. Namnformen bör m. a. o. efter verkställd
supplering lyda »K[oloni]» eller kanske snarare »K[arolo]».
Den enda tänkbara invändningen mot denna teori vore, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
