Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Stade, Påvebrevet till »konung K.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ARNE STADE
I detta fall synes man vid kurian ha haft anledning befara
motsatsen och därför ansett erforderligt att bifoga en särskild
rekommendation av dem, som haft sig ålagt att överbringa
skrivelsen. Detta torde endast kunna förklaras så, att konung K.
själv icke haft någon del i sändebudens avfärdande utan att
de avgått antingen på eget initiativ — något som dock ter sig
mindre sannolikt — eller på uppdrag av någon utomstående,
konungen närstående och vid kurian välbekant person. Denne
obekante kan i här ifrågavarande fall endast ha varit Stefan.
Att han tydligen icke före Rikards och hans kamrats avresa
rådfört sig med konungen och att han icke är medtagen bland
adressaterna talar starkt för att han den sommar, då julibrevet
skrevs, icke befunnit sig inom landet utan exempelvis i något
av grannländerna.
Detta konstaterande skall möjligen visa sig vara av viss
betydelse, då fråga blir om att söka fastställa julibrevets ti 11
-komstår. Innan vi ingå på det kronologiska problemet, är det
emellertid nödvändigt att nämna några ord även om de
märkligaste och mest omdebatterade av septemberbreven.
Vi vilja till att börja med ägna vår uppmärksamhet åt tvenne
brev, tillkomna i anledning av ett synnerligen mystiskt
personombyte på Linköpings biskopsstol. De båda aktstyckena äro
daterade den 8 resp. 17 september, med en tidsintervall alltså,
som i betraktande av att bägge avhandla ett och samma ämne
redan i och för sig kunde väcka förundran.
Det den 8 september dagtecknade brevet är ställt till biskop
Kol personligen och utgör en bekräftelse på hans val till biskop.1
Häri ligger ju intet anmärkningsvärt; märkliga äro däremot de
omständigheter, som voro förknippade med biskopsskiftet. Det
var nämligen icke döden, som skilt företrädaren från hans
befattning. »Libere et spontanee» hade han »coram rege et
pri-matibus regni» nedlagt sin värdighet i händerna på ärkebiskop
Eskil, varefter »clerus et populus» med samtycke och under
överinseende av nämnda dignitärer ävensom »landets jarl» (dux)
med största enhällighet utsett sagde Kol till hans efterträdare.
Redan dessa upplysningar göra en benägen att med Westman
1 DS, 1:57; efter Mansi, Conciliorum Collectio XXI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
