Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON EFTER ÄMBETSAVSÄGELSEN
39
I sin protestskrivelse till Arcimboldi uppger Jakob Ulvsson,
att han under belägringen av Stäket begivit sig till Sigtuna i
sällskap med biskop Otte och andra prelater och ädlingar för att förmå
Sten Sture att inleda förhandlingar, men utan resultat.1 Om
tidpunkten för denna Sigtunafärd ges emellertid ingen ledtråd. Man
kan dock förmoda, att det snarare skett fore Arbogamötet än efter.
Sedan den danska undsättningsexpeditionen till Gustaf Trolles
hjälp sensommaren 1517 misslyckats, var dennes sak tillspillogiven.
I medio av november gingo Stockholmsborgarna med på att lämna
sin hjälp till Stäkets rivande och den 23 november fattade riksrådet
vid riksmötet i Stockholm beslut om rivandet, ävenså beslöt det att
ej vidare erkänna Gustaf Trolle som ärkebiskop.2 Jakob Ulvsson fick
även nu schavottera vid Gustaf Trolles sida i den redogörelse, som
Sten Sture lämnade inför riksmötet.3 Så skulle han med svek ha
låtit Gustaf Trolle komma till ärkebiskopsdömet. Återigen fördes
på tal, hur han tidigare släppt in kung Hans (likaledes i rådsbeslutet
den 23 november).
I samband med rivningen av Almarestäk uppmanade Sten Sture
bl. a. Jakob Ulvsson att låta avhämta där kvarblivna ägodelar.4
f sitt svar (den 4 februari 1518)5 meddelade Jakob Ulvsson, att han
tillskrivit sina arvingar (Måns Gjordsson, Nils Gjordsson och Anders
Pedersson) att fara och hämta det som han lämnat kvar, sängkläder
»och andre innedömer» samt 12 läster spannmål i malt och råg.
Själv kan han icke leva länge till, menar han, men ställer undergivet
sina arvingar under Sten Stures skydd: de äro riksföreståndarens
svenner och tillhöra denne. Beträffande Stäkets rivning har Jakob
Ulvsson i sin maktlöshet intet annat att säga6 än att han vädjar till
herr Sten att icke bryta ner det vigda kapellet och det vigda altaret,
där många reliker voro inmurade: »Är ecke rad wara mykit dristig
moth war herre och helige men Ther pläger gerne ffölige hempd
epter.» Varningen har rent religiös motivering. Religionen kan
1 HH 28: 2, s. 88 f.
2 STb IV, s. 347. HSH XXIV, s. 94 ff.
3 HSH XXIV, s. 74—88.
4 HSH XXIV, s. 151 f.
5 HSH XXIV, s. 154 ff.
0 Vad Jakob Ulvsson tänkte om rivningen lyser igenom i uttrycket »Sancti
ericx slot Stäket».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
