Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR UPPSALA DOMKYRKAS HISTORIA
IO3
programenligt. En liten pikant diskussion uppstod på hösten 1742.
Konsistoriet »erinrade» Hårleman om, att det önskade »vädervisare»
på tornhuvarne. Härpå svarade denne, att han hölle det alldeles
onödigt och otjänligt, emedan 1) Kungl. Maj:t godkänt ritningarna,
2) dylika efter det moderna maneret vore obrukliga och 3) bleve för
domkyrkan kostsamma, börande de med äkta guld i eld förgyllas.11
Då domkapitlet sammanträdde den 30 oktober, infann sig Gerdes
och förklarade, att tornresningen blivit försenad inpå hösten — det
södra tornet borde varit klart i augusti — dels genom svårigheten att
få tjänligt fartyg för tornverkets överförande från Stockholm, dels
genom den »contraire vind som rått under sistl. augusti och
september». Nu stod likväl tornhuven på sin plats. Timklockorna skulle
snarast sättas däri och tornet täckas med bräder för regn och snö.
Kopparbetäckningen kunde ta sin början första lämpliga vårdag.
Ett kontrakt uppgjordes med kopparslagaren Brinck, enligt vilket
han för den släta betäckningen, liksom även för beslagningen av
kapitäl, baser, lister, urtavlor skulle i arbetslön erhålla 50 daler km
per skeppund samt för åtta stycken urnor 54 daler stycket samt för
korset och globen, avsedda som tornets krön, 160 daler. Den även
nu tillkallade urmakaren Horner anmodades rensa det stora
tornuret samt iståndsätta visarverket. Han gjorde likväl svårigheter och
föreslog att man borde anmoda ursmeden i Stjernsund Matthias
Grusell, som förfärdigat urverket 1712 och ännu levde, om han ville
under vintern komma till Uppsala och tillse »huru ett sådant verk
kunde i behörigt skick försatt varda». Det skulle emellertid dröja
länge, innan tornursfrågan och vad därtill hörde bragtes ur världen,
även om Horner i februari följande år fick xoo daler km för att han
ränsat och lagat själva urverket.12
På våren 1743 beslogs sedan det uppsatta tornet med från Avesta
beställd kopparplåt. Den 1 juni upprepar sysslomannen sin redan
tidigare gjorda hemställan, att man borde låta laga taklisten på
södra sidan medan ställningarna stode uppe efter kopparslagaren,
och arbetsfolket vore tillstädes. Detta gick vederbörande med på,
men reparationen skulle »föras i räkning inspektor Zellstedt till
last.»13
Nu gällde det, att koncentrera sig på det norra lanternintornet,
men arbetet på detta kom att gå långsammare, än man hade tänkt
sig. Redan den 2 juni anmälde Gerdes, att han ej enligt kontraktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
