Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Hoffmann, Upphävandet av Nantesiska ediktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
jean hoffmann
gisslan under 8 år 121 städer och fästningar, vars garnisoner voro
protestantiska och skulle besoldas av honom. Men av fruktan för sin
säkerhet vägrade hugenotterna att återställa dessa städer och
behöllo somliga av dem under 30 år. På så sätt bildade protestanterna
med sina fästningar och sina domstolar en slags stat i staten. Låt
oss tillägga, att genom den förklaring, varigenom ediktet tillagts
egenskaperna evärdlig och oåterkallelig, »perpétuel et irrévocable»,
detta blivit en grundlag och icke kunde upphävas med mindre än
att dess ändamål upphört att finnas till.
Vid min hastiga överblick över ediktets viktigaste bestämmelser
har jag understrukit vissa, som, just därför att de gjorde
protestantismen till en särskild korporation med egna domare, råd, fästningar
och kanoner, icke kunde undgå att förr eller senare försätta den i
konflikt med kronan. I övrigt behövde ediktet i sin helhet blott
tillämpas med stränghet för att det, på grund av dess talrika
restriktioner, skulle bli ett farligt vapen mot protestanterna själva. Detta
skulle snart visa sig.
Från 1598 till 1621 upplevde Frankrike en period av nationell
fred, som stod i motsättning till de gångna 50 årens inre split. Den
protestantiska borgarklassen och lägre adeln, som strikt tillämpade
den calvinska teologiens politiska principer slöto så småningom starkt
upp kring kungamakten och skilde sig, i fråga om det religiösa motiv,
som utgjorde det bärande och bestämmande elementet i denna
uppslutning, alltmera från de högadliga hugenotterna, vilka förblevo
feodala i själ och hjärta. Då Ludvig XIII lade Navarra direkt under
kronan, ville han, att man skulle tillämpa ediktet oförkränkt. Detta
var detsamma som att återfordra av protestanterna de kyrkogods,
som 70 år tidigare skänkts av drottning Jeanne d’Albret. Man förstår,
att detta kändes hårt. Man såg i denna händelse ett skrämmande
förebud: ediktets bokstav, som först vände sig mot protestanterna i
Béarn och sedan mot dem i Frankrike. 1621 beslöt mötet i La
Ro-chelle, en verklig protestantisk riksdag, med en mycket liten majoritet
på högadelns förslag och under det lägre folkets påtryckning att
förbereda de protestantiska styrkornas mobilisering mot konungen.
Detta var den första kränkningen av ediktet i Nantes.
Den stora massan av protestanterna med prästerna i spetsen,
som var trogen mot principen, att »det inte fanns någon religion i
upproriskhet» desavouerade detta dåraktiga steg. Majoriteten erbjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
