Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - II. Det chlystiska sektväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbredningen av skopts-sekten i Ryssland intill 1870, ge också bild
av hur stor utbredning denna sekt nått. Nu bildar ju visserligen
denna sekt delvis en annan företeelse än det chlystiska sektväsendet,
men som vi i ett senare kapitel skola visa, är den dock beroende av
chlystgrupperna så till vida, som det är från dessa skoptserna hämta
sina anhängare. Då de flesta chlyster väl ej taga ett så våldsamt
steg, som anslutning till skopts-sekten innebär, nämligen
självstympning, måste man förmoda, att chlysterna äro många gånger
fler än skoptserna. Nu ge dessa kartor vid handen, att skoptserna
i vissa distrikt uppgingo till mer än 8 % av befolkningen, så
exempelvis i ett område kring S:t Petersburg sträckande sig i norr till finska
gränsen, i söder till Pskov och i öster rätt långt bortom Novgorod.
Detsamma var förhållandet i Orel-området omkring 40 mil söder
om Moskva. En mängd andra områden visa en procentsats av
mellan 2—8 procent. Ytterst få ryska provinser voro enligt dessa
kartor fria från denna sekt. Följaktligen bör procentsatsen chlyster
ligga betydligt högre.
Vad beträffar den chlystiska rörelsens historia, hävda de flesta
forskarna i ämnet, att »chlystovschtjina», uppstod samtidigt med
och som en följd av den stora ryska kyrkoreformationen.[1] Detta
är dock enligt vad Grass i sitt arbete »Die russischen Sekten»
påpekar, felaktigt.[2] Han påvisar nämligen, att chlysterna själva
räkna sin tradition ända tillbaka till storfurst Dmitri Donskoj’s
tid (1363—1389). Vid denna tid skulle det ha funnits en kristus
vid namn Aver’an, som skall ha blivit dödad av tartarerna vid
slaget på Kulikovafältet 8 sept. 1380.[3] En annan, senare kristus
skall enligt den chlystiska legenden ha funnits under Ivan den
förskräckliges tid 1538—1584. Dennes namn skall enligt en hymn ha
varit Ivan Emel’anovitj.[4] Hymnen ger f. ö. en mycket dramatisk
skildring av en dispyt mellan Ivan och tsar Ivan. Dispyten blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
