Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Om fromhetslivet i Linköpings stift under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
HANS CNATTINGIUS
av umgänget med en jämnårig kamrat samt andra fromma i
stiftsstaden. Efter en kyrkligt pietistisk barndom och skoltid kom sålunda
Eek 1752 som student till Uppsala. Eeks redogörelse för sina intryck
under dessa år är mycket tänkvärd. Han säger där först, att han med
sina mest förtrogna slöt sig »närmast» till hospitalspredikanten
Wall-ström samt vice domkyrkopastorn Båld, d. v. s. Anders Båld d. y.
Då Eek och hans likasinnade hos dessa båda sökte själavårdande
råd, fingo de »det slaktade GudaLambet» utmålat för sig »såsom allt
i allom». Eek kom både i Uppsala och senare i Stockholm under
sina konditioner med i fromma kretsar. »Alt ifrån de Åren blef
Samfunds välsignelsen och Nåden i Sällskaperne mig synnerligen
omistelig och kär», heter det i självbiografien. I Stockholm lyssnade
Eek ofta till präster som Thore Odhelius, Erie P. Giers och Olof Gren.
På en riktig interpretation av denna självbekännelse hänger
väsentligen hela förståelsen av Eeks religiösa utveckling. Man borde
också utan svårighet kunna enas om innebörden. Eek har genom
Wallström och Båld förts fram till en upplevelse av »det slaktade
GudaLambet» såsom »allt i allom». Eek konstaterar följaktligen
själv såsom gammal »herrnhutare», att hans viktigaste religiösa
genombrott, då tron på försoningen gick upp för honom, förmedlats
av två kyrkligt-pietistiska präster som Wallström1 och Båld2. Det
låter mycket sannolikt, eftersom man vet, att Båld uppträtt till
försoningslärans försvar. I fortsättningen berättas om de fromma
»sällskaperna» i Uppsala och Stockholm. De kunna ha varit och voro
säkerligen av såväl pietistisk som herrnhutisk karaktär.3 Eek
tilllägger, att han i Stockholm med förkärlek hörde präster som Odhelius,
Giers och Lind. Det är märkligt, att Eek icke på något sätt antyder,
att han förnummit mötet med den moderata herrnhutismen såsom
något främmande eller nytt. Eeks skildring exemplifierar på ett
slående sätt den av forskare som Pleijel och Nelson gjorda
iakttagelsen, att övergångarna mellan de olika fromhetsrörelserna under
1700-talet äro svåra att fastställa, och att en klart kristocentrisk
1 Nelson, Biskop Johan Möller, s. 22 not 33.
2 Sv. Biogr. Lexikon, VII, s. 36.
3 Näppeligen åsyftas därmed, som Jacobsson förmodat, Julhälsningar
1910, s. 53, Olof Grens »hemliga seminarium av väckta präster» i Uppsala.
Detta var vid denna tid säkerligen upplöst. Se Pleijel, Karolinsk
kyrkofrom-het, pietism och herrnhutism, s. 491.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
