Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Helge P:son Backman, Eskatologiska motiv i svensk predikan under 1800-talets första hälft (Prof. Dick Helander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
dessa tre, granskas. Backman vinner genom detta tillvägagångssätt
naturligtvis i kringsyn, men risken ligger uppenbarligen nära till hands,
att han förlorar i djup, då det gäller de enskilda predikanterna.
Man kan nog icke säga, att Backman helt undgått den fara, som
här antytts. Ett exempel därpå giver framställningen av Schartau, där
materialet nog icke behandlats med tillräckligt kritisk skärpa. Sålunda
citeras upplagor av Schartaus predikningar, som icke alltid äro fullt
tillförlitliga. I fråga om värderingen av Schartaus olika skrifter skiljer
sig Backman från både Hägglund och Nelson utan att angiva
tillräckliga skäl. Då det gäller Schartaus efterföljare, hade det nog varit
lyckligare, om beträffande Holmqwist en bestämd distinktion gjorts mellan
predikningar av Schartau och av Holmqwist, vilket icke skett.
I avhandlingens första del koncentreras framställningen kring
Lehnberg, varvid åtskilliga nya synpunkter framträda i förhållande till den
bild, som förut tecknats av Leufvén. Backman konstaterar med all
rätt, att eskatologiska motiv icke saknas, men betoningen ligger icke
på dem. Då de anföras sker det merendels för att påverka människans
etiska position. »Neologien finner en bestämd och organisk roll för
eskatologien som motiv för dygdeförkunnelsen. Dygden är centrum i
all upplysningspredikan, och ett av de medel, som man använder för
att göra maningen till denna så slagkraftig och övertygande som
möjligt, är det eskatologiska perspektivet.» Backman tillägger som ett
slutresultat: »evighetsperspektivet, koncentrerat i
odödlighetsbegreppet, är ett av dygdepredikans verksammaste motiv». Backman söker
även följa den neologiska strömningen under 1800-talets första hälft
genom att särskilt taga upp till granskning predikningar av
domprosten Dubb i Linköping och hovpredikanten, komminister H. G.
Bergman i Stockholm.
Schartaus homiletiska insats behandlas i avhandlingens andra
huvuddel. Dennes grundschema var hämtat från ortodoxien. Både
Li-zell och senare Nelson ha påpekat, huru Schartau var särskilt starkt
påverkad av Johan Möller. Schartaus bibliska ståndpunkt torde även
ha medverkat till att låta eskatologien träda fram. Backman
framhåller, att Schartau använder »det eskatologiska motivet som stöd för en
brett lagd förkunnelse om ett kristet liv i alla dess faser». Han tillägger:
»Hela det kristna livet från omvändelsen och rättfärdiggörelsen till
helgelsen och de nya livet ställes av honom i relation till det
eskatologiska perspektivet.» Man förstår lätt Backmans mening, även om man
nog måste säga att Schartau antagligen själv skulle ha använt sig av
en något annorlunda terminologi. Bland Schartaus efterföljare stannar
Backman särskilt inför Bergqvist, Holmqwist och Björck.
I avhandlingens sista och tredje del behandlar Backman
Seller-grens predikan, vari som bekant en mängd eskatologiska tankar möta.
Efter en ingående undersökning kommer Backman fram till deras
särart. Han förklarar, att »den gammalpietistiska predikan ger eskatolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
