Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 4. Högmålsprocessen mot Boëthius 1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
Han talar om bevekelsegrunderna för sitt uppträdande och ger
på nytt den uppdelning av befogenheten att straffa syndare, som vi
förut mött. Han har uppträtt dels som kristen broder och dels som
präst. I båda egenskaperna har han Guds uttryckliga befallning
att upptäcka och straffa synden.1 Man bör också noga lägga märke
till, vern han vill straffa. Konungen fritar han alldeles ifrån
för-irringarna, nej, det är hans rådgivare, som äro de skyldiga, de ha
förlett konungen till de ogudaktiga formuleringarna och
förordningarna. För att bestyrka sin trohet mot konungen framdrar han flera
bevis på sin rojalism från tidigare år. De ge en god tidsbild och
må därför här delvis anföras. Boëthius berättar: »Åhr 1677, när
fiendens infall i Jämtland förspordes och krigslågan eljest i Skåne
och annorstädes bran, då iag war en student och läste för en förnäm
mans sohn wid Fahlun giorde iag en särdeles bön för konungen,
utdragen af Konung Davidz Psalmer, den iag i min enfaldighet
troligen läste afton och morgon så länge kriget warade, at Gud wille
beskärma konungens hufud i krigstiden och låta det onda som hans
fiender rådslå falla på deras egen hufud.» När han 1682 kom till
gymnasiet i Västerås och då gärna sysslade med »det swenska
Poe-teriet» skrev han en psalmvers, som också sjöngs till en gammal
psalmmelodi. Versen lydde:
»Sidst iag ock så öfer alla
Tig o Kungars Konung båld
wår konung Carl wil befalla
i tin nåds beskydd och wåld.
Blif Tu Herre hans förswar
för olycka wäl bewar
lät tin engels eldsmur wara
kringom honom i all fara.»2
1 Boethius hade i fråga om den broderliga bestraffningen särskilt fäst sig
vid den bekante uppbyggelseförfattaren Heinrich Müllers ord i hans
»Erqwick-stunden», »at denna andeliga macten at straffa är så stor och helig, at ock den
högsta konung måste tiga och ödmiuka sig, om den ringaste bonde eller
undersåte någon hans synd–-bestraffar» (Exceptio, Manuscripta Boëthiana, 6).
2 Om detta opus säger Boëthius: »denna samma vers öfersände iag för
några åhr sedan efter begäran til H. Professor Swedberg, som ock låtit honom
insättia i sin Psalmbok». — Vi ha här nödgats förbigå Boethius’ insats i
psalmboksarbetet, en insats, som kunde vara värd sitt eget kapitel. Se härom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
