Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 4. Högmålsprocessen mot Boëthius 1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
När Boëthius blev teol. lektor 1689 »gjorde iag», säger han, »en liten
bön för konungen, som iag läste hwar gång iag gick neder af
cate-dern», liksom han också dagligen i sin »prästebön» bett för konungen.
Flera andra bevis på sin trohet anför han, bl. a. berättar han om
sitt firande av konungens kröningsdag, en berättelse som vi redan
känna. Han menar sig också i sin tur ha fått mottaga bevis på
uppskattning från konungens sida.
»Men trohet mot konungar och furstar består intet deruti, att
man alt dem till behag talar och gör, utan at man altid gör och
talar det dem och deras Rike til nytta och salighet länder», säger
Boëthius oförmedlat efter denna utläggning om sin rojalism. Med dessa
ord har han faktiskt talat emot sig själv. Han påstod ju, att han
icke velat komma åt konungen personligen, då denne varit offer
för sina rådgivare. Men samtidigt vet han med sig, att han talar
mot konungens behag och således mot det kungen själv står för och
önskar. I själva verket synes denna skillnad, mellan konungen och
hans rådsherrar, som Boëthius gör, vara en överlagd metod för
försvaret.
Han förmanar därpå konungen inträngande och visar med
exempel från Gamla Testamentet, hur det går för de furstar, som endast
rätta sig efter eget behag och mänsklig klokskap. Han är kallad av
Gud att upplysa och varna konungen, på det icke Gud skall straffa
konungen, och hela folket med honom. Han rädes ingen, då han
endast söker Guds ära. Han beskriver på stundom praktfull prosa
i gammaltestamentlig stil Guds majestät och väldighet, för vilken
alla jordiska dignitärer, hur förnäma de än äro, förblekna som
himlens stjärnor för den uppgående solen. Ett fullt utbildat profetiskt
kallelsemedvetande talar genom hans ord: »När fördenskull en
trogen Herrens tienare söker Guds ähra, och i Jesu namn på sin
embetes wägnar straffar folksens synder och säger dem sanningen.
––-, då måste alla både höge och låge, andelige och wärdslige,
unge och gamble, man och quinna ödmiuka sig och bewisa en
sådan Herrens tiänare–– hörsamhet och lydna, likasom Gud
Pettersson, a. a., s. 20 f. och E. Liedgren, Svensk psalm och andlig visa,
s. 306 f. Här må endast antecknas, att han bidrog med 13 psalmer i den
Svedbergska psalmboken och med två egna psalmer i 1695 års psalmbok (nr
279 och 309). Han översatte och bearbetade dessutom två av våra mest
kända psalmer »Sion klagar med stor smärta» och »Si Jesus är ett tröstrikt
namn» (nr 168 och 66 i 1937 àrs svenska psalmbok).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
