Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 4. Högmålsprocessen mot Boëthius 1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
sielf talade.» Han jämför sig med profeterna i Israel, som uppträdde
och bestraffade synderna hos kungar och potentater utan anseende
till person. »Så torde då ingen förargas öfer mig, att iag upptäcker
och straffar Synden, utan snarare alla tilsammans tacka Gud för
den nåden, att han igenom sin tienare will wijsa dem sina wägar.»
Men det finns »oförståndige och wrångwise» människor, som i
stället anklaga sådana Guds budbärare, vilket ju också profeternas och
Mästarens egen historia nogsamt visar.
Boëthius vill nu ha sina påminnelser allmänt bekantgjorda och
ser som ett medel att avvända de nationalolyckor, som med
nödvändighet eljest komma att inställa sig, ett »almänt nationalmöte»,
där man skall taga ställning till dessa påminnelser och besluta om
en hela folket omfattande bot, bättring och omvändelse. Vi få i det
följande tillfälle återkomma till detta Boëthius’ uppslag.
Till slut bestrider också Boëthius forum. Hans sak hörde till
det andliga området. Och här hade konungen ingen myndighet.
Även på denna punkt återvänder Boëthius till tanken på en
allmän kristen nationalförsamling, till vars dom han vädjar.
Boëthius avslutar sin exceptio med ett utfall mot sin åklagare
och angriper de konventionella formler av underdånig vördnad för
majestätet, varmed denne inlett sin anklagelseskrift.
Sternell svarar med en »replica» av den 7 jan. 1698, där han
förnyar sin anklagelse och sina straff yrkanden. De senare utvidgar han
med att yrka, det Boëthius’ smädeskrifter enligt Kungl. Maj:ts
plakat om paskiller av 2 april 1665 måtte offentligen brännas av bödeln.
Boëthius ingår på nytt i svaromål med en s. k. »duplica» av den
20 jan. s. å., där han i 21 punkter påtalar de missförhållanden, som
föranlett hans uppträdande. Vi känna redan hans huvudsakliga
skäl. Han fortfar, att energiskt göra skillnad mellan konungen,
som han fritar, och de herrar, som denne haft till rådgivare och
medhjälpare. Han anspelar också tämligen grovt på Karl XII:s
egenmäktiga förfarande vid kröningen. Han tar Kristus till
exempel, ty han om någon vore väl född till kungavälde, och visar, hur
ödmjukt denne väntade på den av Fadern fastställda lämpliga
tidpunkten och också fogade sig i det föreskrivna förfarandet vid sin
invigning och kröning: »Intet smorde han sig sjelf utan gud.–-
Intet satte han heller sielf Cronan på sitt Hufvud utan gud
Fader –-Intet döpte han sig sjelf, utan Johannes.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
