Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 7. Boëthius’ andliga utveckling och omvändelse. Hans förbindelser med pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
Boëthius’ ständiga sysslande med synden och hans med ären
alltmer intensiva försök att döda den motsträviga naturen, mystikens
mortificatio, strävan att bli befriad från köttet och världen och nä
upp till ett helgat och fullkomligt andligt liv. Denna strävan möter
ofta i hans skrifter som en genomgående grundton. Den lutherska
frimodigheten saknas och mystikens asketiska ideal dominerar hos
honom.
Men syndfrihetsidealet gick ej att förverkliga. Ja, det blev
t. o. m. ofta bortglömt i dagens praktiska angelägenheter. Boëthius
hade »goda rörelser och påminnelser i hjärta ok samwete», märkliga
andliga erfarenheter, men de räckte ej till för att skapa enhet
hos honom och närma honom till hans livs ideal. Han gick då
skarpt tillrätta med sig själv, ägnade sig med samma lidelsefullhet
åt sin egen bättring, som han visat, då det gällde att rätta bristerna
i samhället. Han berättar, att han året efter sitt giftermål (1683)
gjorde upp ett schema för sina andaktsövningar, som han dagligen
skulle följa. Utom den dagliga morgon- och aftonbönen beslöt han
nu att ägna även timmen mellan 10—11 fm. åt sin andakt. Han
författade själv en längre bön att läsas varje morgon
(Syndabekännelsen, s. 35 f.). Ytterligare skärpte han sina andliga övningar
1695, då själanöden hos honom själv och den lekamliga nöden i
hans omgivning tilltog. Han anger i sin bekännelse en hel rad av
föresatser, som han dagligen upprepade, han intensifierade
andakten för sitt husfolk, och han författade nu en ny bön om bättring
genom Guds bistånd.
Men icke desto mindre blev han ständigt utsatt för sitt känsliga
samvetes slag, som pressade honom till marken. Vi låta honom
själv berätta: Gud har »mest alltid straxt i mit samwet derföre
straffat at jag merändels har med bögda knäen eller nedfallande på mit
ansigte för hans fötter, ofta ok med bittra tårar ödmjukeligen ok
innerligen bekändt min synd, den afbedit, ok satt mig före den
sedermera hata ok sky». På återfallet i synden följer upprättelsen och
vice versa i ständig kretsgång. Det radikala lagkravets
gammal-testamentlige Gud, som med ett känsligt samvete som medium står
som hans livs härskare, har att utstå en ständig kamp med hans
egen lidelsefulla natur, som ständigt på nytt bryter fram och tar
överhanden. Han räknar själv upp de egenskaper i sin »köttsliga
natur», som är grunden och upphovet till alla hans synder. På tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
