Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
OLLF. HELLSTRÖM
gällde det att försvara libertas ecclesiae emot Karl och att undvika
ett förhastat beslut, som kunde vara ägnat att väcka oro bland
folket. Till sist ville de gentemot calvinismen och hertigen fastslå
ceremoniernas fria och tillåtliga karaktär.
Hurudan var rådets ställning på mötet i striden om
ceremonierna? B:s skildring av rådsherrarnas ställningstagande är mycket
trovärdig. Den 13 januari 1593 hade rådet i en skrivelse till
hertigen givit uttryck för sin förmodan att några präster skulle »strecke
denn reformation lengre änn skeliged heller på denne tidh nyttigt
vare kam.1 Rådsherrarna hävdade här att »alle förandringer,
synnerlig i religionen, äre farlige och förargerlige». Lämpligast vore
därför att ’ett skäligt mål måtthe förestelt wärde nemligen det som,
i konung Giöstaffs sidste och i konung Johans förste regements
thid anno 1572’ ––brukats.»–-»hwilket till att
öfverträde dem icke heller, letteligen skulle blifve effterlatedt».
Rådsherrarna, som tidigare stött liturgien, ha således efter konung Johans död
förstått att denna måste avskaffas eftersom den väckt oro och
splittring. Reformen borde dock hållas inom tillbörliga gränser. De ha
tydligen fruktat att strängnäsprästernas aktion emot elevationen år
1592 skulle fortsättas på det kommande mötet och förutsågo att
detta skulle väcka oro i landet. Rådsherrarnas inställning i
kult-frågan var betingad av politiska hänsyn. Intet tyder på att de
varit starkt personligt intresserade av ceremonifrågans religiösa
innebörd.2
Rådet har genom drotsen Nils Gyllenstjerna den 1 mars vid
förhandlingarnas början givit uttryck åt sin önskan att Laurentius
Petris ordning bevarades.3 Denna synpunkt framfördes innan
mötet tagit ställning. Det var säkerligen också främst rådet som
senare förmådde Sigismund att förfäkta denna princip i sin religions-
logus (1562) (Skrifter och Handlingar til uplysning i Swenska kyrko- och
Reformationshistorien, IV, s. 188—189).
1 SRA, III, s. 19.
2 Samma hänsynstagande som nu förmådde dem att söka förhindra en
reform ledde dem senare till att bemöta det kungliga partiets agitation 1596—
1597 mot prästerna till förmån för elevationens återställande (se nedan).
Rådets konservatism blev då ett värn mot reaktionära strävanden.
3 SRA, III, s. 40. »Confessio augustana och then christeliga forma
reli-gionis in doctrina et ceremoniis, som archiepiskopus Laurentius senior gjorde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
