- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtioandra årgången, 1942 /
96

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IIO

OLLF. HELLSTRÖM

framhålles att de nämnda prästerna äro upproriska och att de äro
calvinister.

»Så mycket en engel är bettre en sathan,
så mycket ähr en calvinist werre en Leviatan.»

Om ärkebiskopen säges:

»all war kristelig religion
haffuer han giordet till Rebellion»

och om stockholmsprästerna:

»all theras wäsendh till uppror länder
grijpa effter sweerdh med bådhe hendher.»

Det spörj es om Söderköpings beslut angående katolikernas
landsförvisning gäller Peder Pått och Ingelbreht. Ingalunda. Konungen
själv avses. Prästerna vilja skilja honom och hans son Vladislav
från riket. Som vi skola se längre fram har man på den kungliga
sidan betraktat de av Karl och prästerskapet åstadkomna
»föreningarna» för katolicismens utestängande som led i en strävan
att utesluta Sigismund från rikets ledning. Denna uppfattning var
ju ej så orimlig och, vad hertig Karl beträffar, kanske riktig.1
Gentemot prästernas handlande proklameras nu i visan obrottslig
trohet mot Sigismund och arvkonungen Vladislav. Konungen
anropas om hjälp emot »Calvini lister»:

»så wille wij tigh troligen fölia
och oss för swerdet inthet dölia».

Båda visorna mynna sålunda ut i en maning till väpnat stöd åt
den kungliga saken, till värn för fäderneärvd tro och gudstjänst.
De skrevos vid en tidpunkt då vårt land stod vid randen av
inbördeskrig. Götalandsbiskoparna ha givetvis samverkat med
Anger-mannus vid genomförandet av kultreformen. Det är emellertid ett
skickligt taktiskt grepp i visorna att missnöjet helt inriktas på
ärkebiskopen, som genom sina straffåtgärder gjort sig hatad av många.
De hätska angreppen emot Angermannus blevo emellertid
liktydiga med ett angrepp mot hela kyrkoledningen. Visorna erinra i

1 Westin, a. a., s. 27.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1942/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free