Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Harry Hermerén, Johannes Lenæus och bibeleditionen 1618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
harry hermerén
Under själva arbetet med den nya bibelöversättningen sändes
nämligen samtidigt två brev till det i Örebro församlade
riksdagsprästerskapet. Det ena1 torde ha sin grund i ett utkast, som gjorts av
Rudbeckius och därefter bearbetats av den nu 44-årige teologie
professorn, sedermera ärkebiskopen Johannes Canuti Lenæus. I förkortad
form har den sistnämnde därefter i bådas namn översänt skrivelsen
till prästerskapets delegerade.2 Märkligt nog tillställdes dessa av
Lenæus ensam en särskild skrivelse, daterad 1617 29/1.3 Bägge ha
formen av ämbetsberättelser, vari avsändarna rådföra sig med clerus
angående editionsprinciperna. De av Rudbeckius och Lenæus
uppställda riktlinjerna för arbetet förete här ingen som helst avvikelse
inbördes. Snarast kunde man ha anledning att förvåna sig över
deras nästan minutiösa samstämmighet. Häri döljer sig ett problem.
Varför skulle man f. ö. så omständligt behöva demonstrera sin
likartade syn på översättningsfrågans lösning? Uppenbarligen har
detta sin grund i att det verkligen existerade skilda meningar både
bland de ledande prästerna i allmänhet och bland bibelkommissionens
egna medlemmar. Och denna motsättning gällde det nu att häva,
och detta synes vara orsaken till de dubbla skrivelserna.
Riksdagsprästerskapet får underrättelse om vilka principer man
följt och skulle följa på ett sådant sätt, att var och en skall förstå,
att dessa icke rätt gärna kunna rubbas. Men annars inbjudas
intresserade att yttra sig. De ledande bland prästerskapet ha icke
heller försummat detta. Olaus Elimæus, pastor primarius i
Stockholm, har sålunda gjort ett och annat påpekande4, och likartat är
förhållandet med strängnäsbiskopen Laurentius Paulinus Gothus.5
Rudbeckius’ främste medarbetare var emellertid Lenæus. När
denne i sept. 1616 erhöll konungens kallelse6 att i hovpredikanten
Johannes Bothvidis ställe deltaga i arbetet på bibeln, erhöll han
1 ULA, UDA J IV: 4.
2 Se Cnattingius, Tillkomsten av Gustav II Adolfs bibel 1618, s. 18 ff.
3 KB, Engestr. saml. B. X. 1. 35.
4 ULA, UDA J VI: 6 (Lenæus’ Observationes och antekningar öfwer den
swenske bibliens correctioner wid edition af anno 1618), fol. 14.
Ridderstjer-nas uppgift ang. Elimæus’ delaktighet i bibeleditionen är således riktig. Jfr
Cnattingius, s. 31.
5 ULA, UDA J VI: 4, fol. 7.
6 RA, Riksreg. 1616 17/9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
