Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Joseph Barbel, Christos Angelos (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
granskningar och anmälningar
s. 273 ff., att änglakristologien har gnostiskt ursprung.
Änglakristo-logiska föreställningars förekomst på kristet område är emellertid att
förklara icke blott genom gnostiskt inflytande på kristendomen, utan
även genom andra faktorer. Bärbel pekar på det i mycket förbisedda
förhållandet, att Logos i Gamla testamentet uppträder just som ängel
(s. 4). Även hos Philo föreligger förbindelsen mellan Logos och angelos
(s. 34). Då Kristus i det följande kristna tänkandet jämställes med
Logos, ligger det nära till hands att överföra angelos-titeln på honom
(ibid.). Förbindelsen mellan Guds ängel i Gamla testamentet och
Messias-Kristus är — framhåller Bärbel — »ein original christlicher Gedanke»
(s. 35). Philo känner icke denna förbindelse; för honom äro Messias
och Guds ängel skilda storheter (ibid.). Icke heller inom Nya
testamentet föreligger denna förbindelse (ibid.). Men då Logos i Gamla
testamentet fattas såsom ängel och Kristus jämställes med Logos,
äro förutsättningarna givna att på olika sätt bestämma Kristus såsom
ängel. En hel rad skriftställare under de första kristna århundradena
tolka teofanierna i Gamla testamentet på Logos-Kristus (s. 37). Här
kommer Justinus och andra apologeter i fråga. Hos dem såväl som hos
Hermas har angelologien övat inflytande t. o. m. på bestämmandet
av Kristi väsen (s. 179). Eljest tjäna angelologiska föreställningar
vanligen till att framhålla Sonens underordnade ställning i förhållande
till Fadern, så t. ex. hos Tertullianus, Origenes och Novatianus (ibid.).
Beteckningen av Kristus såsom ängel inskränker sig icke sällan till att
angiva hans av Gud givna uppdrag såsom budbärare och sändebud,
t. ex. hos apologeterna (s. 44), hos Augustinus, som även betecknar
Anden såsom ängel (s. 174) och t. o. m. hos Athanasius, vilken naturligen
opponerar mot den arianska åskådningen, som låter bestämningen av
Kristus såsom ängel innebära en naturlikhet mellan honom och övriga
änglar (s. 142).
Hurusom ett visst samband i förevarande hänseende föreligger
mellan gnosticismen och arianismen, framgår av det gradvis fortgående
framskridande under de första kristna århundradena fram till den
arianska uppfattningen, som Bärbel menar sig kunna konstatera.
Särskild vikt ligger härvid uppå, att Kristus såsom ängel tänkes vara ett
kreaturligt väsen och höra skapelsen till. Enligt Hermas (Sim. 8: 3, 3)
identifieras Kristus och Mikael (s. 231). Författaren till den
gammallatinska predikan om det andliga livets trefaldiga frukt (publicerad av
Reitzensten i ZNW 15, 1914) låter Kristus vara en av de sju
huvudänglar, som Gud skapat av elden (s. 193), en föreställning, som enligt
Bärbel givetvis representerar folklig ariansk kristologi (s. 310). Typiskt
gnostisk är den i Epistula Apostolorum förekommande föreställningen,
att Kristus i Gabriels gestalt kom till Maria vid bebådelsen och ingick i
hennes moderliv (s. 236). Methodius betecknar i Symposium 1: 4 Kristus
såsom en ärkeängel (s. 181), och enligt Lactantius är Kristus en skapad
varelse, visserligen skild från änglarna, men dock kallad princeps ånge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
