Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hammarström, Den heliga Birgitta och upplösningen av den första svensk-norska unionen 1343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BIRGITTA
29
vändning av ordet sammanhänger möjligen med de tyska
mystikernas bruk att beteckna kärleken till Gud såsom »minne».1
Uttrycket »inordinatus amor» (vanskipadhir älskoghe) kan
givetvis ha speciell syftning på en av de synder, som enligt
ovanstående citat gjorde kärleken till Gud »wanskipadhir». Att det
nämnes först av de fyra »inconvenientia», av vilka det fjärde,
»diffiden-tia de Deo et communitate», bildade kulmen, ger ett visst stöd åt
en sådan mening. I främsta rummet inställer sig därvid tanken på
den beskyllning för onaturliga laster, som riktas mot Magnus i rev.
VIII: 11, och uteslutet är ej, att en sådan sammanställning ligger
bakom Förbindelsediktens framställning liksom Steffens
översättning »otillbörlig kärlek».2 Det uttryck, som användes i VIII: 11, är
emellertid »zelus indiscretus» (oscälicer älskoghe).
Sannolikare synes då vara, att Birgitta menat, att den kärlek,
som helt bort komma Gud till del, i detta fall inkräktats av
kärlek till Håkan. Ett stöd åt denna åsikt ger en sammanställning med
de norska stormännens hyllningsakt. Dessa tillkännage, att kungen
efter nådigt övervägande ville verkställa, vad de förut av honom
ihärdigt och endräktigt hade velat begära. Han hade velat göra
sin son till konung i Norge, något som de med all iver innerligt
önskade. Ledd av gudomlig ingivelse hade han för att skapa ett
fastare fridsförbund mellan sina söner och de båda rikena gjort honom
till konung över Norge och givit honom konunganamn. Under
hänvisning till Magnus’ och prelaternas brev i denna sak mottaga de
konungens åtgärd med glädje och antaga Håkan som sin rätte
konung, i synnerhet som han uppfostrats med dem i Norge. Konung
Magnus skulle fortfarande föra regeringen, tills Håkan nått mogen
ålder, vilket de enstämmigt önskat. I slutet av akten betecknas
åtgärden slutligen som faderlig och till gagn för fred och endräkt.3
Det synes påtagligt, att alla fyra »otillbörligheterna» kunna
betraktas mot bakgrunden av denna akt. Akten ger sålunda intryck av
en underdånighet hos utfärdarna, som ger skäl åt beteckningen
dåraktiga människors kryperi (adulatio stultorum, folskra manna
smekning). Argumenten för besluten, dess förmenta gagn för freden etc.,
1 Se härom Erslev, Oversigt over Middelalderens Historie III, s. 108.
2 Den heliga Birgittas uppenbarelser i urval och översättning ... av
R. Steffen, s. 181.
3 Sveriges traktater nr 261. Jfr 268, 275.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
