Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hammarström, Den heliga Birgitta och upplösningen av den första svensk-norska unionen 1343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
I. HAMMARSTRÖM
voro utslag av låtsad klokhet (prudentia simulata, skrymptelikin
klokskapir) och inneburo även bristande tillit till Gud och folket
(diffidentia de Deo et communitate, van tröst a Gud ok rikesins
al-mogha).1 Slutligen ges även uttryck åt en förkärlek för Håkan, som
i Birgittas ögon kan ha betraktats som utslag av »vanskipadhir
äl-skoghe». Ett av kännemärkena på »vanskipadir kärlekir» var ju
också, att »dödhelikin människia hedhras ok rädhis meer än gudlr
äwerdelika styrande». Det är att märka, att denna tolkning gör
Gud till den förorättade, ej Erik, såsom tidigare hävdats. Ingenting
stöder antagandet, att Birgitta hyst något intresse för denne.2
I revelationens början pekar Birgitta jämte på olikheterna i
successionsrätten även på det förhållandet, att den yngre sonen tagits
till konung i arvriket och den äldre i valriket. Längre fram betonar
hon, att det för fredens bevarande var nödvändigt, att den äldre
fick arvriket och den yngre kom till val. Vi kunna härtill lägga ett
uttalande i ett tillägg till en revelation från 1359. Med anledning
av det giftermål, som drottningen eftersträvade mellan Håkan och
Valdemar Atterdags dotter, gör här Birgitta uttalandet, att
invånarna ej skulle glädja sig åt någon arvinge, emedan konungen
ej hade rätt till riket, då den yngre sonen undanträngt den äldre
(VIII: 16).3
Dessa uttalanden kunna givetvis tolkas som utslag av intresse
för Eriks rätt.4 Mera troligt är emellertid, att Birgitta i denna form
velat understryka beslutets rättsstridighet. Utgångspunkten för
hennes angrepp utgör en notis om de bägge ländernas
successionsrätt och ett påpekande, att denna överträtts.5 På grund av sina
följder var valet emot landets och folkets väl, dynastiens eller
sönernas väl nämnes ej. Straffet skulle i främsta rummet drabba
riket och folket i form av krig och tvedräkt (discordia). Sist nämnas
sönerna, detta f. ö. som en följd av det litterära sambandet med
Pseudo-Cyprianus. Någon förkärlek för Erik eller andra medlem-
1 Jfr Carlsson, a. a., s. 228 not 1.
2 Jfr Kraft, a. a., s. 167 f., 171 not 2; Engström, Bo Jonsson 1, s. 24 med
not 63.
3 nec incole gaudebant de herede, quia rex iustitiam non habuit ad regem,
quia minor supplantauit maiorem (VIII: 16).
4 Se dock Engström, a. st.
5 Andersson, a. a., s. 124 not 1, Se även Kraft, a. a., s. 167, 171 not 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
