Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Dahmén, »Prästmedicinen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13°
gunnar dahmén
många prelater vid sidan av sin egentliga verksamhet förenat andra
sysselsättningar med framgång såsom »historici naturales,
historieskrivare, matematici eller poeter samt även förut jurister och
militärer», och det framdrogs också exempel på präster, som samtidigt
varit läkare.1 Wallmarks journal anför »Erfarenhetsbevis för den
väckta frågan, om prästerna även böra vara kunniga uti
läkekonsten». Allmänna Besvärsutskottet ansåg i sitt utlåtande, att
förslaget var både möjligt och nyttigt, den enda möjliga utvägen »att
i vårt vidsträckta glest bebyggda och fattiga land vinna en för alla
statens medlemmar lika oumbärlig hälsovård».2
Hur skall då saken rent praktiskt låta sig ordnas? Skulle inte
studietiden bli orimligt förlängd och fördyrad? Mycket skulle vara
vunnet, om undervisningen vid katedralskolor och gymnasier upp
till elevernas 15—16-årsålder icke specialiserades (skolornas
utbildning syftade vid denna tid till prästutbildning) utan ordnades så,
att där undervisades i ämnen, som voro »allmänt gagnande i vad
ställning som helst».3 Det krävdes en efter tidevarvets och vårt
lands behov mera lämpad undervisning i våra skolor och gymnasier.4
Mycket av det teologiska studiet sades vara föråldrat och
meningslöst Det vore skäl att stryka det onödiga och därmed vinna tid,
som kunde ägnas åt de mera nyttiga medicinska studierna. De
teologiska studierna förmenades ha »smält tillhopa». Den lärdom,
som förr under den dogmatiska polemikens tidevarv var nödvändig
för att noga skilja »rågångarna emellan alla slags trosläror» var med
det förändrade tidsläget en död lärdom. »Hela det skräp av
ofante-lig lärdom, som fordrades för att kunna — förkättra människor,
den högsta andeliga förtjänst på en viss tid — är onödig på en tid,
då denna förtjänst bör vara att — förbättra dem.» Staten hade
redan i ett avseende, genom inrättandet av predikoseminarier,
tillmötesgått tidevarvets anspråk »såsom på en mera odlad smak i
stil och framställningssätt».5 De vetenskapliga teologiska
kunskaperna, som en teol. doktor äger, behövas ej för en folklärare på
landet. »Att livligt bevekande och begripligt föreställa religionens lär-
1 VJ, IV: 117 (D. v. Schulzenheim).
2 VJ, IV: 57 (Allm. Besv.- o. Ek.-utskottets betänkande).
3 VJ, III: 42 (Trafv.).
4 VJ, III: 64 (/. /. Litt. o. Th.).
5 VJ, III: 130 (Trafv.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
