Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingrid Johansson, Altarskåpet vid Strängnäs’ domkyrkas högaltare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
altarskåpet vid strängnäs domkyrkas högaltare 165
samhällslivet, adelns och kyrkans absoluta hegemoni. Efter
skolastikens sätt att se var endast jordbruket ett moraliskt otadligt
levebröd. Ju längre man avlägsnade sig från detta naturliga område,
där man försörjde sig med sina händers arbete, ju mer närmade man
sig djävulens rike. Köpmännens verksamhet var sedligt förkastlig.
Under senmedeltiden förändrades inställningen, och yrkenas värde
bestämdes icke längre av kyrkliga dogmer utan efter kvaliteten av
prestationerna, inkomsten o. s. v. Borgarnas ställning och anseende
ökade, de mer förmögna bland dem tävlade med adeln såväl i
praktfullt levnadssätt som i bildning.
Med allt det nya vetande, som fyllde människornas sinnen och den
alltmera bristfälliga kunskapen om ikonografiska ting, är det
naturligt, att konstnärernas föreställningssätt förändrades. Man använde
sig av symboliken endast då den på ett naturligt sätt gick in i den
levande verklighet, man ville skildra. Strängnässkåpet utfördes
under en tid, då renässansen med dess realism var nära, och det
italienska inflytandet alltmera genomsyrade Europas konst. Men det
symboliska är icke helt försvunnet i altarskåpet. Petri svärd i
Get-semanebilden, attributen i pietà äro symboler, som hänvisa till något,
som händer vid en annan tidpunkt än den som framställs, och som
endast få betydelse, därför att man vet vad de anspela på. De bryta
sig dock icke ut ur den realistiska skildringen. I Getsemanebilderna
framställdes ofta kalken på klippan, som Kristus knäböjer invid,
ända in på 1500-talet. I Strängnäs saknas den liksom också den
visionära synen med ängeln med korset, som finnes i Dürers
kopparstickspassion. När som här ett stämningsfyllt rum ger det
väsentligaste innehållet åt en bild, förlora de enskilda tingen i betydelse
och infoga sig i helheten. Det symboliska i dess medeltida form är
icke förenligt med detta.
Personerna göra gester med händerna, peka eller ackompagnera
något som de säga, men gesterna äro icke till för att framställa en
verklig rörelse, som personen utför, ej heller för att uttrycka
sinnesstämningar, utan de förklara det som händer, t. ex. att en person
talar. Detta är ett medeltida drag liksom den symboliska skillnaden
mellan de heliga personernas enkla dräkt och de otrognas lvx.
I de två första scenerna ha episoder som icke utspelades samtidigt
förenats till en till synes simultan bild. I intåget ser man Zacheus
i trädet intill Jerusalems mur, trots att mötet med honom ägt rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
