Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingrid Johansson, Altarskåpet vid Strängnäs’ domkyrkas högaltare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
ingrid johansson
sel, i ständig beröring med hovet, på andra hållet en avsides liggande
landsortsstad som Haarlem, i allt mera släkt med den moderna
fromhetens stilla städer vid Ijsel. Om Dirck Bouts’ konst bör kallas
Haarlemsk — vad som är bevarat av honom skapades i södra
Nederländerna, dit även han drogs — så kan det enkla, sträva,
återhållsamma, som är eget för hans arbeten, gälla såsom ett äkta
borgerligt drag gentemot den aristokratiska air, den pompösa elegans, den
prakt och glans, som vi möta hos de sydligare mästarna. Den
Haar-lemska skolan står i själva verket närmare det borgerliga
levnadsallvaret.»1
Är det då befogat att dra fram Dirck Bouts som en parallell
inom måleriet till Strängnässkåpet?
Då man först ser altarskåpet, får man ett intryck av rörlighet,
av ett myller av människor, men vid ingående betraktande förändras
intrycket. Om man ser till de mest ytliga formala egenskaperna, är
det påfallande hur de raka, lugna och mjuka vecken dominera. Detta
har tidigare framhållits som ett kännetecken för den holländska
skulpturen.
Pietàbilden är en av de lugnaste i altarskåpet. Alla kantiga
former ha slätats ut. Kristus formar sig mjukt efter knäet, hans arm
hänger ned utan kantighet, Marias hand under hans huvud
utjämnar konturen. Annars brukar i också för övrigt mjukt formade
pietàgrupper huvudet spreta ut. Den enda rörliga figuren,
Magdalena, är lånad från Magdalena i v. d. Weydens korsnedtagning, en
figur som går igen på många håll i den nederländska i/foo-talskonsten.
Men det våldsamma vridandet har här avstannat, hon kunde lika
väl stilla hålla i en burk med salva. I Bormans pietàbilder spela
symbolerna icke någon större roll, men i altarskåpet i Veckholms
kyrka, som står nära Bormans stil, äro de väsentliga för
kompositionen. De framvisas dock icke utan ingå i handlingar som
skildras. Nedtagningen har just ägt rum, stegen flyttas bort, en man
står i begrepp att lägga ifrån sig törnekronan, en kvinna böjer sig
gråtande fram för att smeka Kristi hand.
I mittbilden skapas enheten genom ornamentala medel, icke
genom en samling av handlingarna. I korsbärandet utföra visser-
1 Huizinga, a. a., s. 326—27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
