Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Nils Rodén, Folkväckelsens förelöpare (Utgivaren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272 granskningar och anmälningar
teckningarna gälla de icke okända prästmännen Thore Odhelius,
verksam i huvudstaden, sedan kyrkoherde i Flo, Skara stift, J. P. Häggman,
som jämte sin kyrkoherdetjänst i Stockholm ivrigt främjade Evangeliska
sällskapets verksamhet i Norrland, O. J. Sundelin, som i över femtio
år var präst och skolman i Norrköping, och Per Brandeli, den store
väckelsepredikanten i Nora, Ångermanland. Alla dessa voro den
herrn-hutiska eller, senare, den nyevangeliska fromhetens företrädare. Den
femte i raden av beskrivna »förelöpare» är greve C. A. L. Stackelberg
på Almnäs, Västergötland, fader till den i 1800-talsväckelsen kände
Stensnäs-greven Stackelberg. Av dessa tillhörde Odhelius helt
1700-talet, medan de övrigas huvudsakliga verksamhet inföll under
1800-talets förra del. Sist i raden gick Stackelberg år 1859 ur tiden, året
efter konventikelplakatets avskaffande och året före den första
dissen-terlagens antagande. Ett nytt skede hade då börjat.
Rodéns nya arbete har en populär form, och det innehåller åtskilligt
av kända fakta. I vissa fall, t. ex. Sundelins verksamhet, återkommer
här mycket, som R. i sin avhandling behandlat. Även när det gäller
de övriga, finnas många förut kända uppgifter, ehuru åtskilligt nytt
erbjuder sig. I en del detaljer har det nya materialet varit belysande.
Förf. anlitar ibland också anekdoter, som dock måste betraktas med
skepsis (t. ex. s. 62 ff.) I fråga om herrnhutismens betydelse för
nyläse-riets uppkomst i Norrland har Rodén både tidigare och nu gett tungt
vägande belägg. Som exempel på nya iakttagelser kan vidare anföras,
att förf. i sitt kapitel om »Den herrnhutiska litteraturen» har sökt att
på en punkt komplettera en förra våren försvarad litteraturhistorisk
avhandling om Anders Odel. Det gäller författarskapet till en sång i
första samlingen av Sions sånger, där initialerna C. G. T. föranlett olika
gissningar. Rodén anser, att ingen tidigare träffat rätt; författaren skulle
vara Estuna-pastorn C. G. Tellbom (s. 57 f.), känd från Sickla-målet
1723. Saken är dock tvivelaktig. Se ovan s. 297.
I fråga om arbetets senare del, skrivelser och brev, kan sägas, att
dess värde, som vanligt i fråga om sådant material, är skiftande, men det
är dock i allmänhet av mycket stor betydelse, att sådant
förstahands-material publiceras och kommer till nytta för både forskarna och
allmänheten. Här behandlas icke blott religion och kyrka utan också
folkliv, politik och bygdeförhållanden. Men det är av vikt att inskärpa,
att dessa »läsare» voro ensidiga i sina åsikter och omdömen. O. J.
Sundelins och hans trosvänners yttranden måste tas med försiktighet, när
de yttra sig om kyrka, prästerskap och sedliga förhållanden, alldeles
som man måste göra, när domkapitel och ortodoxa präster yttra sig
om läsarna. Den historiska kritiken måste vaka också här liksom alltid.
G. Wn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
