Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Albert Wifstrand, Andlig talekonst (Teol. doktor Yngve Rudberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
granskningar och anmälningar
Albert Wifstrand, Andlig talekonst. Bidrag till den svenska pre-
dikostilens historia (Samlingar och studier till Svenska kyrkans
historia 6). Lund 1943. Diakonistyrelsens Bokförlag. 184 s.
Kr. 5: 75.
»Vår Herre får allt se sig för vad han sänder för budbärare, om man
skall fråga efter inbjudningen», säger Viktor Rundgren i en predikan
över texten om den stora måltiden och de inbjudnas ursäkter. »Somliga
kunna icke höra andra inbjudningar än de, som sönderfalla i tre delar»
tillägger han.
Frågan om predikostilen är på samma gång gammal och ständigt
aktuell. Problemet förenklas nu för tiden understundom så: Kanaans
tungomål eller tidningssvenska? Där man tar mer allvarligt på
problemet, urskiljer man väl, vad stilen beträffar, åtminstone tre slags
predikan: den gammaldags kyrkliga, den retoriskt poetiska och den
modernt samtalsmässiga.
Då frågan under senare tid då och då aktualiseras t. ex. genom
dagspressen, reses i allmänhet kravet, att predikan skall framföras på
nutidsspråk. Detta är naturligtvis berättigat, om man därmed menar,
att predikan skall vara förståelig för åhörarna. Men man har ej sällan
ett intryck av att de kanske mest energiska reformivrarna icke gjort
sig klart reda för, vad det sålunda framförda kravet verkligen innebär.
Nutidsspråk är nämligen intet entydigt begrepp. Språket visar
tvärtom en tendens till specialisering. Man behöver blott tänka på
idrottsspråket eller det politiska språket. Det är icke underligt, om det
religiösa språket, som skall ge uttryck åt ett idéinnehåll med föga
utrymme i gängse vardagsspråk, i viss utsträckning måste begagna egna
termer och uttrycksmedel.
Vidare måste predikan, som bygger på bibelordet, i viss mån bli
beroende av bibelns uttryckssätt, närmare bestämt en viss
bibelöversättnings språk. Så länge en äldre bibelöversättning är aktuell för
medvetandet, begagnar predikanten gärna — medvetet eller omedvetet —
uttryck från denna, och en sådan språkform kommer lätt att förefalla
främmande för den icke initierade.
Härtill kommer dessutom de skilda stilarter med rötter långt
tillbaka i tiden, vilka med inre nödvändighet sätta sin prägel på det skrivna
ordet eller det högtidliga talet i allmänhet och därför icke minst på
predikan. Var tid har sin smak, från den regeln bildar predikostilen
intet undantag.
När man betänker de otaliga faktorer, som påverka predikostilen,
om vilka faktorer här blott ett par antydningar kunnat ges, är man
innerligt tacksam att nu genom Albert Wifstrands bok »Andlig
talekonst» ha fått en sakkunnig översikt över den svenska predikostilens
historia. Denna översikt torde, vad vårt land beträffar, vara den första
i sitt slag, särskilt med hänsyn till att predikan här insättes i sitt vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
