Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gunnar Wikmark, G. E. Beskow och nyevangelismen (Utgivaren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
granskningar och anmälningar
slutsats kan man dra av förf:s resonemang där, nämligen att B:s
Lefnadsminnen icke i allt är pålitligt historiskt material. Dock nyttjar
förf. det alldeles för frikostigt i vissa kapitel.
Förf. visar alltså icke här samma källkritiska skepticism, som han
rekommenderar inför Bernhard Wadströms dagbok (s. 47 f., n. 9).
Denna synes han benägen att i vissa stycken underkänna, därför att
Wadström omnämner ett angrepp mot Beskow i Folkets Röst i en
ordalydelse, som förf. icke återfunnit i tidningen. Förf. förutsätter, att det
gäller ett visst angivet tidningsnummer, men hos W’adström anges icke
detta. När W:s citat förklarar, att Folkets Röst bl. a. angripit Beskow
för att han, kanske utan att veta det, gick katolicismens ärenden,
säger förf., att tidningen icke innehåller »ens den minsta antydan om
med- eller omedvetna katolska tendenser». Nu var det dock så, att
denna tidning flera gånger angripit läseriet och kallat det jesuitiskt och
fanatiskt och i ett tidigare n:r t. o. m. talat om »de religiösa
oordningarna», vilka fått uppmuntran från oväntat håll och vilka »medvetet
eller omedvetet ytterst arbeta i katolicismens tjenst» (14/3 1855). Man
stjälper icke Wadström som vittne i samtidens kyrkliga strider med en
hänvisning till en inadvertens som denna, även om man bör studera
också honom med historisk kritik.
Förf:s benägenhet att nyttja sekundära framställningar leder ibland
till felaktiga uppgifter. Efter en not i Per Sondéns arbete Biskop A. F.
Beckman berättar förf. om George Scotts arbete och ställning och
inför där uppgiften, att bl. a. presidenten G. A. Leijonmark skulle ha
stött Scott (s. 114). Leijonmark dog emellertid redan 1815, och Scott
kom hit till landet 1830. Förfelad måste man också anse, att förf:s
slutsats om Scotts betydelse för Beskow är (s. 258 ff.). Det framgår
ju av Totties artikel i Kirke-Leksikon for Norden, att det är Scotts
inflytande i den nyevangeliska väckelsen det gäller och att för B:s
vidkommande inflytandet stod i samband med hans religiösa väckelse. I
Scotts skrifter och i den verksamhet, som uppbars av Rosenius,
Ahnfelt, bröderna Palmqvist och andra fanns inflytandet från Scott. I
stället antar förf., att det är fråga om Scotts besök några veckor
sommaren 1859 och att Scott påverkat Beskow i kyrkovänlig riktning. Redan
innan Scott kom på besök, hade dock B. tillfredsställande klargjort sin
kyrkliga ställning för ärkebiskop Reuterdahl och även blivit prästvigd.
I den saken var han alltså klar. Rosenius hade hela tiden spjärnat emot
separation och frikyrkobildning. Detta var tillräckligt för B., när det
gällde denna sak. Sin kritiska hållning bibehöll han dock gentemot
mycket i kyrkan.
Om Scotts besök 1859 hade någon inverkan på B., synes den snarare
böra sökas i B:s ådagalagda intresse för engelskt kyrkoliv, som snart
yttrade sig på flera sätt, både genom besök i England och genom
byggandet av en kyrka efter engelsk modell.
Här bör kanske tilläggas, att försök, som gjorts, att förvandla Scott
från en frikyrklig metodistpastor till en bekännelselös alliansman äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
