Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - August Hahr, Erik den heliges legend och Uppsala domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erik den heliges legend och uppsala domkyrka 23i
Åsikten att domkyrkan grundlagts omkr. 1287 eller kort därefter
och till sin plan, första början och en stor del av sin dekoration vore
ett verk av Bonneuil, har likväl nyligen tagits upp igen. Så av Nils
Sundqvist i hans uppsats »De äldsta uppländska studenterna» i den
förut omnämnda minnesskriften till Upplands nations
300-årsjubi-leum 1942. Han antar, att det var domprosten Andreas And, som
ägde domkapitlets fullmakt att engagera den franska arkitekten.
Sedan denne, som i sig förenade arkitektens och stenhuggarens yrke,
fått kapitlets uppdrag att uppföra den nya stiftskatedralen för
Uppsala ärkestift, har han först begett sig till ort och ställe för att göra
förstudier, d. v. s. undersöka byggnadsplatsen, organisera en
byggnadshytta etc. Efter någon tid återvänder han till Paris och är i
september färdig med avtalen med de kompetenta yrkesmän han
behöver och kan anträda återfärden till Sverige. »Men det befinnes»,
heter det vidare, »att kassan icke är så fullgod som önskvärt vore.
–-Estienne tillgriper då den utvägen att uppta ett lån hos
några svenskar, som uppehålla sig i Paris. Han uppsöker två
stipendiater från Uppsalakapitlet, Olof och Karl, och får av dem låna
en summa av 40 livrés. En noggrant utarbetad lånehandling
upp-sättes, vari Estienne förbinder sig att i laga ordning utbetala lånet.»
Författaren framkastar möjligheten av att de båda stipendiaterna
voro de kuratorer som av Andreas And eller domkapitlet förordnats
att omhänderha det parisiska studenthemmet och i denna egenskap
disponera över dess kassa. Huru det nu än förhållit sig med den
saken, återkom Bonneuil till Uppsala och grep sig an med det nva
katedralbygget. Sundqvist har här frångått sin tidigare mening,
att domkapitlet strax efter mitten av 1200-talet flyttade domkyrkan
från Gamla Uppsala till Östra Aros, uttalad i en artikel i Uppsala
Nya Tidning 15/10 1938, där han egentligen redogör för fyndet av
några kraftiga murar, som utgjort rester av en omgärdningsmur, som
skulle föregått den skyddsmur den nuvarande kyrkan ganska tidigt
under medeltiden erhöll. Resterna borde enligt hans antagande
häntyda på, att här funnits en äldre kyrka och ingen annan än den
i Erik den heliges legend omtalade Trefaldighetskyrkan, där han
åhörde mässan före sin död.
I Einar Carlssons ovannämnda skrift lämnas emellertid en mängd
nya upplysningar av vikt för domkyrkans historia, grundade på den
samvetsgrannaste undersökning av de skriftliga källorna och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
