Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
NILS BELTZÉN
valta. Det redan förut mycket omfattande ärkestiftet skulle med
ytterligare tvenne landskap bli än mera tungrott. I synnerhet var
det rikskanslern Axel Oxenstierna, som vid återkommande tillfällen
tog upp frågan. Diskussionen begynte tämligen snart efter
Brömse-brofreden, och resultatet utvanns efter några år. Beslutet om
stiftsdelningen underlättades i hög grad genom ärkebiskopen Laurentius
Paulinus Gothus’ i nov. 1646 timade dödsfall. Det är nämligen känt,
att Paulinus energiskt motsatte sig varje förslag om klyvning av hans
stift, och denna omständighet förklarar det annars onekligen ganska
överraskande förhållandet, att man, trots att det i rådet förordades,
att ärkebiskopen måtte underrättas om planerna samt att han finge
tillfälle avgiva sitt yttrande i saken, tydligen alls icke gjort några
som helst hänvändelser till Uppsala domkapitel.1 Ty i dess
efterlämnade arkiv letar man förgäves efter en skrivelse till ärkebiskopen
eller hans kapitel med innehåll, som kunde höra hemma i detta
sammanhang. Däremot avgick den 7 okt. 1647, följaktligen sedan ny
stiftschef blivit utsedd, ett kungligt brev till Uppsala, i vilket den
norrländska stiftsfrågan äntligen blev berörd:
»För hwadh wichtige skääl och betänkiande skulld Wij Wthi denne
sommar hafwer giordt Iemptland, Mädelpadh, Ångermannelandh och
Wästerbotten till en Särdeles Superintendentia, thet är Eder
förmodeligen wäl witterligit [sic!] Jämpte det att Wij Wår HoffPredikant
Mes-ter Pär Steuchium hafwe förordnadt till Superintendent öfwer bemÆZte
Provincier.»2
Det verkar alltså icke, som om någon korrespondens mellan
regeringen och stiftsstyrelsen i Uppsala förevarit, innan ärendet rörande
Norrlands kyrkliga administration blev avgjord. Med den gamle
Paulinus har man, såsom nyss blev antytt, icke kunnat komma till tals.
Hans humör, möjligen också hälsotillstånd, har varit sådant, att
saklig diskussion svårligen kunnat tänkas. Det är omvittnat, att
hans lynne var stridigt samt att han, icke minst under åldrandets
1 Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen, X,
KÅ 1944, s. 191 f. Jag tackar professor S. Kjöllerström, Lund, som haft
vänligheten meddela mig om Paulinus’ negativa hållning till tanken på en
delning av hans stift. Därmed är jag beredd återkalla mitt förmodande i a. a.
s. 192, not 5.
2 RR 7 okt. 1647, RA. Bref från Kungl. Maj:t till Uppsala domkap.,
Uppsala domkap. arkiv, ULA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
