Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KYRKLIGA FÖRSVENSKNINGEN AV JÄMTLAND-HÄRJEDALEN 47
tid, var synnerligen ömtålig om sin värdighet.1 Men av andra hänsyn
var man givetvis inte bunden, och för den nye ärkebiskopen, Johannes
Canuti Lenaeus, menade man sig ej behöva framlägga saken i annat
än färdigt skick.
Ärendet hade emellertid sin gång, och chefen för det nya
kyrkodistriktet blev utsedd. Det tarvades en man med stor rörlighet och
energi, vilken kunde bemästra såväl de väldiga avstånden som de
primitivare förhållandena i denna utkant av Sverige. När drottning
Christina till förste innehavare av superintendentskapet i Härnösand
den 3 juni 1647 kallade sin hovpredikant, mag. Petrus Steuchius,
gjorde hon ett gott val. På hans flit och arbetsamhet går det ej att
klaga, även om man stundom kan diskutera hans metoder. Ofta
finna vi honom ute på långa och tröttande visitationsresor med kraft
och framgång röja upp inom sitt vidsträckta ämbetsområde. Detta
har sin giltighet inte minst beträffande Jämtland och Härjedalen.2
Steuchius tillträdde sin befattning i Härnösand i samband med en
mottagning av stiftets prästerskap den 14 sept. 1647.3
Om Steuchius’ förhållande till Jämtland och Härjedalen är föga
bekant. Orsaken härtill är det tragiska faktum, att en stor del av
källorna — Härnösands domkapitels äldsta protokoll och handlingar
— till följd av vådeld och ryssarnas härjningar gått förlorade. Från
Steuchius’ långa superintendenttid (1647—83) finnas endast i behåll
protokoll för åren dec. 1660—dec. 1664 jämte några buntar s. k.
manualhandlingar.4 Det man vill veta om honom och hans
åtgöranden får följaktligen plockas ihop av strödda notiser från skilda håll,
och ofta tvingas man nöja sig med mycket hypotetiska omdömen.
Men man erhåller likväl ett starkt intryck av en kyrklig ledare, som
med ospard möda och rastlös iver sökte komma tillrätta med
problemen i denna del av sin dieces.
Bygdén omnämner i sitt utmärkta herdaminne tre resor, nämligen
under åren 1648, 1653 och 1661, som Steuchius skulle ha företagit
till de forna danska provinserna i Norrland, men beträffande de två
1 Lundström, Laurentius Paulinus Gothus, hans lif och verksamhet,
passim. Nord. Fam.bok, 2 uppl., 15, sp. 1389.
2 Bygdén, Hernösands stifts herdaminne, I, s. 3 ff.
3 RR 14 aug. 1647. Bucht, a. st.
4 Bygdén, a. a., I, ss. XI och 4 (tryckfel à förstnämnda ställe: står 1666,
skall vara 1664), HDA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
