Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Stig Lindholm, Överste Christoffer Johansson Ekeblad — en fromhetstyp från 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSTE CHRISTOFFER JOHANSSON’ EKEBLAD
43
finner vi honom representera »praxis pietatis»-fromheten, givetvis
inom folkkyrkans ram. Detta senare bestyrkes ju av att han stod
i mycket personlig kontakt med framförallt sin egen församlings
präster. Han deltog med synbarlig trohet i sin församlings
gudstjänstliv och ingenting låter oss ana någon kritik gentemot
Svenska kyrkan.
iöoo-talsfromheten var principiellt Bibel-fromhet. Bibeln var
dock minst var mans egendom. Vid flera tillfällen under början
av 1600-talet, t. ex. 1611, påtalade prästerskapet den stora bristen
på svenska biblar.1 Den köpstarka och läskunniga delen av vårt
folk fick istället fylla sitt behov med tyska biblar. Så berättar
oss t. ex. Christoffer Ekeblad, att han den 4.2. 1617 inköpt en
dylik i Örebro.2 Bibeltrycket 1618 var icke någon folkupplaga vare
sig till format eller typografisk utstyrsel, men detta inleder i varje
fall en serie översättningar, som tillsammans med evangelieböckerna
i psalmboken samt manualernas bibeldelar3 motiverar påståendet
att efter 1630 man varit relativt välförsedd. Så kan
iöoo-talsfrom-heten i samma mån som bibelordet göres tillgängligt i allt större
utsträckning reellt bli bibelfromhet.4 Att detta i synnerlig grad
gällt Christoffer Ekeblad kunna vi dokumentariskt belägga.
Relativt tidigt har han tydligen varit en mycket intresserad bibelläsare,
som ägt en betydande insikt i den heliga Skrift. Mycket belysande
är några rader ur företalet till en egenhändigt sammanställd bönbok
från 1620:
»Huar öffuer mången lärer wäll göra sig gått löije och Beklaka och
spotta Ja om dett Ike ähr mer så kasta doch en parrt näsan I weret och
blåsa Här ått, och Meer En partt skulle wäll seia att Jag thetta therföre
gör att Jag will låtta Se Huru gudhfruchtigh Jag ähr och Huru wäll Jag
haffuer läsitt then Helige schrifftt. Alle dem suarar Jag gudh mere min
gudhfruchtighett och gifue mig Nådh till att mer och bätter kunna lära
läsa den Hälige schrifft änn som Jag hertill giortt haffuer För dy Jag
will seiia mz Pauolus till the Rom 1 cap. 16 värs Ich schemme mich des
Euangelio vonn Christo nicht.»5
1 SRA 1611—1616, 125.
2 KB: CVI. i. 14. Denna brukar han fortfarande på 1630-talet.
3 Andersson, Bibeln i 1600-talets andaktsböcker, 52 f.
4 Till belysning av detta finns mycket material. Som ett stickprov kan
nämnas Oxenstiernas anteckningar vid den dagliga bibelläsningen, varav
framgår, att han måste ha läst ungefär ett kapitel om dagen. UUB: E 386.
5 KB: CVI. i. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
