Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. I. Brister i ledningen - 2. Långa vakanser - 3. Täta ombyten av präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
GTTST. A REX OCH SIGURD PETRI
voro åter vakanta. Denna gång såg det mörkare ut än någonsin,
men vakanserna fylldes ganska snart.1 Och framför allt vidtog
domkapitlet nu en åtgärd, som gjorde, att dylika långa vakanser inte mer
behövde inträffa: man tillsatte en extraordinarie, som kunde rycka
in vid sjukdom eller dödsfall.2 Äntligen tycks domkapitlet ha
förstått, att det tog lång tid, innan budet om ett dödsfall kom fram
till Sverige, innan ersättare hann skaffas och denne kunde anträda
den långa resan till Amerika, och att det därför var nödvändigt att
det fanns en extra präst att tillgå på platsen.
Men botemedlet kom väl sent. Ty det är givet, att de dödlägen i
det kyrkliga livet, som de långa vakanserna voro, redan gjort stor
skada. Församlingarna lämnades vind för våg — och det var
särskilt allvarligt, när så starka andliga vindar blåste som under de
stora väckelserna. De som verkligen hade djupare religiösa behov
sökte tillfredsställa dem, där de hade möjlighet, hellre än att inte
tillfredsställa dem alls. Det kunde då lätt hända, att de drogos med
i strömningar, som förde dem bort från deras gamla samfund, dit de
inte längtade tillbaka. På så sätt fingo de långa vakanserna sina
menliga följder för de svenska församlingarnas framtid.
3. Täta ombyten av präster.
Även de täta ombytena av präster utgjorde en svaghet, som fick
allvarliga konsekvenser för de svenska församlingarna. Värst
utsatta voro även här Racoons och Pennsnecks församlingar.
När kyrkoherde Johan Eneberg i Kristina längtade hem och
begärde rappeli3, passade Tranberg i Racoon-Pennsneck på att anhålla
om detsamma eller om transport till Kristina församling, som endast
hade en kyrka och alltså krävde färre resor.4 Dylander berättar, hur
detta steg upptogs bland Tranbergs församlingsbor: »Racoons och
Pennsnecks församlingar togo ganska hårdt til hiertat at Mag:
Tranberg wille gå ifrån them; thet the sade sig intet hafwa welat förtryta,
hade han gådt til Swerige.» Men då han nu lämnade dem bara för
1 Norberg, a. a., s. 73 ff.
2 Instruktion f. prosten Acrelius 19.6. 1749 § 7, F VIII: 10, 5.
3 Den 16.11. 1737. Skara domkap. t. Uppsala domkap. 19.3. 1738, 15.6.
1738 samt t. ärkeb. 3.11. 1739, F VIII: 2, 6—9.
1 Tranberg t. Uppsala domkap. 7.8. 1738, F VIII: 4, 16 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
