Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
177
Holmström, är »huruvida gudsförhållandet har det åtskillnadslösa
försjunkandets eller den personliga förtröstans karaktär» (s. 328).
Dessa termer avse såväl gudsförhållande som gudsbild; här är
tydligen den senare avgörande.
Holmström fortsätter: »I samma mån även den högre mystiken
städse räknar med askesen såsom en nödvändig förberedelse och en
oundgänglig förutsättning för uppnående av extasen såsom religionens
eftertrådda mål, gör den frälsningen beroende av människans verk
och ej uteslutande av Guds nåd» (s. 344). Uttrycken »i samma mån»
och »städse» utesluta varandra. Söderblom ville visa, att mystiken
icke städse räknade med askesen som en förtjänst och att den, i samma
mån som den det icke gjorde, kunde betraktas som spontan religion.
Därmed har han icke fört Ekkehart eller Sankara, Plotinos eller
Buddha till personlighetsmystiken. Men i ett avseende stod
Ekkehart Luther nära. »Även trosreligionen har givetvis mycket att säga
om mänsklig aktivitet, men ingenting i detta centralt religiösa
sammanhang. Även människans sedliga och religiösa övning ses här
alltigenom såsom Guds verk, nådens gåvor, som aldrig av människan
kunna åberopas såsom förtjänstfulla inför Gud. I principiellt religiöst
sammanhang gäller frågan icke, om förtjänsterna spela större eller
mindre roll för frälsningens vinnande, utan om de över huvud taget
alls betyda något» (Holmström, ib.). Vad Söderblom menat, är att
mystikerna, de mystiker det är fråga om, icke räknat med värdet av
mänsklig förtjänst i centralt eller principiellt religiöst sammanhang.
»De tro icke på någon mänsklig ansträngning.» »De mystiker som
verkligen äro värdiga att kallas med det namn, som antyder den gudomliga
gemenskapens mysterium, hava en mycket för andlig syn på den
gudomliga verkligheten och de mänskliga villkoren för att hängiva
sig åt all slags asketiska konster, som tillfredsställa mindre själar men
äro alltför världsliga för dessa sanna pilgrimer på jorden» (DLG s. 43).
Holmström antar sålunda en principiell skillnad mellan
övningsreligion och nådesreligion. Han definierar denna skillnad på i sak
samma sätt som Söderblom. Likväl ser han i Söderbloms distinktion
ett exempel på historicism och psykologism, varmed förmodligen
avses, att den icke är riktig.
Det är här fråga om vetenskaplig metod. När Holmström så ofta
talar om principiella distinktioner till skillnad från psykologiska, bör
detta ses i samband med att Söderblom enligt hans mening icke till-
12 — 46622 Kyrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
