Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
179
Grundmotivet kan empiriskt fastställas. »Tag bort grundmotivet ur
en religion, och det hela förlorar sitt sammanhang och sin mening.
Endast det, varom detta kan sägas, hava vi rätt att erkänna såsom
grundmotiv» (s. 15). Grundmotivet behöver icke vara en klart
formulerad grundtanke; det kan lika gärna utgöras av en allmän
grundstämning (ib.). Det betonas, att samma tanke eller föreställning kan
förekomma inom olika religionskomplex utan att fördenskull ha
samma funktion: den kan i ena fallet vara en bärande tanke, i det
andra ett mera löst påhäng (s. 13). Grundmotivet måste insättas i
sitt sammanhang. »Man måste med andra ord söka komma till
förståelse för vad som är själva grundkonceptionen, den drivande kraften
i en viss religiös gestaltning, och som sätter sin prägel på den i dess
helhet och gör att allt inom densamma får sin särskilda innebörd och
färgton» (ib.). Detta är motivforskningens mening —- att dessa
metodiska principer stå i full överensstämmelse med sund historisk
metod, ligger i öppen dag.
Det torde heller icke kunna betvivlas, att Söderbloms
distinktioner, hur de än må ha formulerats, och vilken mening man än må ha
om termernas lämplighet, avsågo att klarlägga själva grundtonen i
de religionstyper, som han därmed definierat. Det kan i detta
sammanhang vara nog med att hänvisa till Aulén, som visserligen, vilket
han icke är ensam om, vill ersätta termen personlighetsmystik med
en annan, t. ex. helt enkelt tro i evangelisk mening, men som
uttryckligen betygar, att »en eventuell förändring av terminologien icke
bestrider riktigheten av Söderbloms intention utan i stället låter denna
framträda med ökad tydlighet» (Nathan Söderblom in memoriam
s. 82). Aulén har tydligen icke heller uppfattat någon metodisk
inkonsekvens i Söderbloms senare distinktion, som ju fanns förebådad
långt före 1932; han säger tvärtom, att ordet övningsmystik
»framhäver något väsentligt för den religionstyp, som Söderblom här har
i sikte» —• dess motsats förtröstansmystik eller hur Söderblom
tidigare formulerat saken vill Aulén på analoga grunder kalla t. ex. ren
nådesreligion (a. a., s. 82 f.).
Holmström vill säkerligen icke förneka, att förtröstan i
evangelisk fromhet har en sådan principiell karaktär, som täckes av termen
grundmotiv. Men han menar, att gränsen mellan trosreligion och
oändlighetsmystik skulle suddas ut av den nya distinktionen. En
sådan slutsats förutsätter uppenbarligen, att förtröstan vore av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
