Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C>4
ERLAND EHNMARK
betydelse inom oändlighetsmystiken som sådan, att den även där
måste betecknas som grundmotiv, respektive tillerkännas principiell
karaktär. Detta är ju ingalunda fallet, vilket Söderblom väl visste.
Däremot intar enligt Söderbloms mening spontaneiteten hos vissa
mystiker — icke hos alla — ett sådant rum, att ur denna synpunkt en
påtaglig överensstämmelse finns mellan t. ex. Ekkehart och Luther
(DLG s. 45), och denna uppfattning av den gudomliga nåden ger
deras religiösa inriktning en bestämmande prägel. Det historiska —
eller psykologiska — påstående, som Söderblom därmed gör, påverkar
på intet sätt den principiella betydelsen av hans gränsdragning. Har
Söderblom orätt i att dess mystiker helt litat på Guds nåd och icke
på egen kraft, så höra de icke till den spontana religionen, så som han
definierat den. Har han däremot rätt, ha dessa mystiker endast litat
på nåden, så har han också rätt i att föra dem till den spontana
religionen. Holmström diskuterar icke sakfrågan. Han godtar
Söderbloms resultat, men med en reservation, icke en tyst, utan en
undanstucken. Mystikernas upplevelse är »på sitt högsta stadium» icke
längre frukten av mänsklig aktivitet utan en oförskylld gåva av
gudomens nåd (s. 328). »Ut ifrån den principiella huvudlinjens bedömning
är det en enbart psykologisk fråga av underordnat intresse, om den
aske-sens, spekulationens och introversionens stege, på vilken människan
nått upp till gudsnjutningens höjder, tar slut, när hennes övning nått
fram till målet, så att upplevelsen av saligheten får formen av en gudomlig
gåva, när det står fast, att hon kunnat komma inom räckhåll för denna
blott med hjälp av övningens hopade förtjänster. Även om hon där
inser, att hon måste lämna ’scala mystica’ bakom sig, har den varit
nödvändig för att föra henne upp i gudomens närhet — det är ej Gud,
som närmat sig henne och helt och hållet tagit hand om henne.
Klyvningen i Söderbloms betraktelse, som låter den förberedande övningen
på de lägre stadierna av mystikens stege vara människans eget verk,
men i den slutliga erfarenheten av extasen ser Guds suveräna
ingripande, påminner snarare om den synergistiska dubbelbetraktelse,
som fått en klassisk utformning i den katolska skolastikens
nådes-lära, än om den religiösa totalitetsaspekt, som är det genuina uttrycket
för luthersk tro» (s. 344 f., Holmströms kurs.). Själva ha dessa
mystiker upplevat föreningen med gudomen som en ren nåd, om man får
tro deras egna ord. Men det förhåller sig tydligen icke så i
verkligheten. Scala mystica var, de må själva säga vad de vilja, nödvändig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
