Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
181
för deras frälsning. Söderblom har anfört deras mening om saken.
Han har icke tolkat deras erfarenhet ur den lutherska
totalitets-aspektens synpunkt. Den hör icke med till ett historiskt bedömande
av mystiken.
»Därför att det förefaller lättare att tolka övningen religiöst på
de högsta stadierna, där den metodiska träningens medvetna
ansträngning bortfaller, låter Söderblom de största mystikerna falla
utanför den religionstyp, där frälsningen är beroende av människans
insats.» Därvid har »den principiella motsatsen mellan gärningslära
och nådesreligion» ersatts med »den psykologiska graderingen av ett
mer eller mindre av mänsklig insats och gudomligt ingrepp» (s. 345).
Härtill kan svaras, för det första, att det icke är Söderblom som
»låter» dem falla utanför moralismen, utan — så länge icke Söderbloms
uppfattning i sak har bevisats vara oriktig — det är dessa mystiker
själva som ha upplevat frälsningen som en ren nåd. De ha, liksom
Luther, prövat askesens väg och funnit den icke leda till målet. Den
religiösa tolkningen, den metodiska kortslutningen, är deras och icke
Söderbloms, liksom reformationens princip om frälsning genom tron
allena icke har utvunnits ur en analys av Luthers objektiva
fräls-ningsväg utan är ett uttryck för reformationens erfarenhet. Vad
Paulus, Luther och andra i saken betygat, vad om deras erfarenhet
kan konstateras, är avgörande för trosreligionens ställning i denna
fråga. Längre än så kan man icke komma.
För det andra. Den principiella motsatsen mellan gärningslära
och nådesreligion upphäves icke. Inom trons religionstyp, säger
Holmström, innebär det ingen motsägelse, att man »värdesätter
metoden såsom praktiskt-pedagogiskt komplement till troslivets
spontana yttringar, blott dess resultat ej åberopas såsom grund för
gudsförhållandet» (s. 340 jfr ovan s. 177). Luther säger: »Upp med dig, du
låte, klaga och ropa!» Det är icke tre på förtjänst, oaktat Otto har
visat, att Luther till och med hade mera »metod» än Ekkehart
(West-östtiche Mystik, s. 348. Söderblom har särskilt uppmärksammat detta
ställe, jfr Holmström, s. 328, not 1). En sufisk diktare, Djelal ud-din
Rumi, citerad av Söderblom, hör Gud med ängelns röst tala till sig:
»Har jag ej gjort det till en plikt för dig att bedja mig om hjälp?
Och dina rop ’o Gud’, de innebära vårt ’se här är jag’.
Ty denna bön och inre brand och smärta var ett bud från mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
