Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
193
tan religion är ju framförallt upplevelsen av frälsningen som en gåva.
Därmed är en kvalitativ skillnad i upplevelse angiven — också
formen uppfattas f. ö. här som kvalitativt annorlunda; och denna
subjektiva tolkning av upplevelsen som en nåd kan icke skiljas från
upplevelsen själv. »Vi se huru nära båda hänga tillsammans,
själstillståndet och gudsförhållandet» (Söderblom, cit. hos Holmström, s. 366).
Holmström själv anger en principiell skillnad icke endast mellan nåd
och förtjänst utan också mellan försjunkande och förtröstan (s. 328,
ovan, s. 173), alltså mellan olika gudsförhållanden (»kvalitativ
strukturolikhet mellan till arten skilda gudsförhållanden», s. 356). Innehållet
är ju en psykologisk realitet i samma mening som upplevelseformens
karaktär av gudomlig inverkan — båda äro subjektets upplevelse,
och en skillnad dem emellan kan icke göras annat än utifrån en annan
uppfattning av det objektiva sakförhållandet än subjektets egen. I
begreppet nåd ingår en upplevelse och dess subjektiva tolkning. Det
är en truism att påpeka, att både innehåll och form vetenskapligt
sett äro naturligt betingade, likaså att varje trosform måste studeras
utifrån sina egna förutsättningar. Med Holmströms metod får väl
mystiken men ej den evangeliska tron en naturlig förklaring.
Söderblom skiljer mellan de fall, där frälsningen uppfattas som
en gåva, och dem, där den uppfattas som följd av mänsklig
verksamhet. Detta är en bestämning av religionen efter »inre innehållsliga
kriterier» (s. 343, ovan s. 174), nämligen religionens egna. Det är icke
att låta uppenbarelsetron »utfylla luckorna i den psykologiska
kausal-betraktelsen» (ib.) — men i Holmströms ögon gör Söderblom
dogmatiska och metafysiska, ej historiska påståenden. Söderblom säger
om mystikerna, att de känna skillnaden mellan vad människan med
sina övningar kan åstadkomma och vad endast Gud kan giva (ovan
s. 188). Holmström invänder: »Här ställas Gud och människa emot
varandra såsom metafysiskt skilda psykologiska subjekt, och då
(s. 346, not 38). Anledningen till detta medgivande är Söderbloms yttrande:
»Via negationis pekar på ett opersonligt gudsbegrepp. Däremot är för den
positiva frälsningsvägen Gud alltigenom aktiv, verksam, överväldigande»
(DLG, s. 100). Men här är det fråga om såväl gudsbild som metod. Extas och
meditation äro icke i och för sig religiösa tillstånd. »En religiös betydelse få
de därigenom att religiösa föreställningar fylla själen och lyfta den» (DLG,
s. 82). På samma sätt har Söderblom naturligtvis betraktat inspirationen. Att
det psykologiska förloppet satts som indelningsgrund, behöver icke hindra att
hänsyn också tas till det innehåll, som gör detta förlopp religiöst.
13—46622 Kyrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
