Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Andreas Lindblom, Sveriges konsthistoria, III (Prof. em. August Hahr) - Emil Liedgren, Neologien, romantiken, uppvaknandet 1809—1823 (Gunnar Westin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
3°363
Författarens sällsynta, uppskattade förmåga att på ett
lättbegripligt språk levandegöra konsten stödes av en rikedom på utmärkta
illustrationer.
August Hahr.
Emil Liedgren, Neologien, romantiken, uppvaknandet 1809—1823.
(Svenska kyrkans historia VI: 2.) Uppsala 1946.
Diakonistyrelsens bokförlag. 384 s. Kr. 12: 50.
När man får denna bok i sin hand och finner, att den med sina 384 sidor
omspänner 14 à 15 år, frågar man sig såsom vid något tidigare exempel
i denna serie, om periodisering och volymomfång kan vara riktigt
avvägda. Om femton år av 1800-talet har detta utrymme, hur skall då den
volym komma att se ut som skall omspänna »folkväckelserna och den
kyrkliga förnyelsen» 1819 (i själva verket 1809) — 1880? Men detta är
något, som väl tillhör verkets planläggning, och den nu föreliggande
volymens förf. torde inte haft med den saken att skaffa.
En annan fråga av mindre betydelse anmäler sig också omedelbart.
Det gäller titeln: Neologien, romantiken, uppvaknandet. Vad avses med
uppvaknandet? Är inte detta uttryck en av de klichéer, varmed
1800-talets skribenter laborerade? I själva verket förefaller vakenheten ha
varit större i många frågor åren 1809-1812 än i början av 1820-talet, då
bl. a. renlärighetsprocessen mot Geijer sattes i scen. Det förefaller, som
om förf., vilken klart beskrivit reaktionens roll under detta tidsskede,
skulle ha kunnat undgå den missvisande beteckningen genom att som
tredje led helt enkelt sätta nyhumanismen, ty neologien, romantiken
och nyhumanismen är i själva verket tidevarvets stora företeelser.
Därtill kom väckelserörelserna med skrift- och bibelspridningen, men dessa
frågor äro väsentligen lämnade åt en annan volyms författare. Detta gör,
att förf. i sitt arbete mest rör sig på höjderna i »det svenska Sion», för att
låna en ofta använd 1800-talsfras.
Efter dessa invändningar på ett par punkter kan man med glädje
konstatera, att Svenska kyrkans historia med denna volym fått ett av sina
förnämligaste tillskott. Det hela utmärkes av klarhet och friskhet,
avvägningen mellan olika partier är omtänksamt gjord och skildringen har
något av »upplysningens» fria anda över sig. Uppgiften att skapa denna
volym har tydligen kommit i rätta händer, och man kan gott våga säga,
att denna viktiga brytningstid först här fått en utförlig beskrivning, som
lösgjort sig från 1800-talets klichétänkande. Man känner sig tacksam
härför, ty var och en som något sysslat med tidevarvet, har ganska klart
för sig, att här som i vissa andra fall en ny strömning gett upphov till en
snedvriden bedömning av den närmast föregående tiden.
Frågar man efter nya forskningsresultat, måste man i allmänhet
säga, att Liedgrens arbete inte ger mycket nytt. Tidsskedet är ganska väl
bearbetat av olika forskare, både inom politikens, litteraturens och
kyr-23 — 46622 Kyrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
