Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Gamla tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
detta blott helt flyktigt — berörts några saker inom kyrkan,
vilka bidrogo till det påpekade närmandet, fanns även i
den romerska statens liv åtskilligt, som verkade i samma
riktning. På detta är emellertid ej här platsen att ingå, lika
litet som på den allmänna religiösa utveckling inom
hedendomen, som gjorde, att vi ha rätt att säga, att även inom
densamma skeende processer förberedde ett antagande av
kristendomen såsom statsreligion. Endast om några mera
klart framträdande företeelser kan i förbigående erinras,
om Mithrakulten, med dess strängt moraliska, sanning och
renhet krävande etik, om nyplatonismen med dess höga
idealism, likasom ock om den religionssynkretism, som
kunde komma en kejsare sådan som Alexander Severus att
i sitt huskapell tillsamman med sina lärer och penater vid
sidan av andra religiösa riktningars gudar uppställa även
en Kristusbild. Nämnas kan ock, att inom denna
religionssynkretism, vars första verkan på kultens område var en
förbistrad polyteism, en bestämd monoteistisk tendens,
framför allt i form av en strävan mot solkult, allt mer
gjorde sig gällande.
Följden av denna allmänna utveckling på det religiösa
området med all dess ovisshet och förvirring — en kejsare
kunde ju mycket väl både dyrka en annan gudomlighet än
sin företrädare och gynna en annan kult än denne — blev
icke blott, att den upplysta synkretismen kände behovet av
en ny statsreligion, utan även att samma behov gjorde sig
förnimbart för männen på tronen. Men under 200-talet
torde väl knappast någon, som verkligen kände detta
behov, ha tänkt sig, att den blivande statsreligionen skulle bli
just kristendomen. Därom vittna de båda allvarliga försök
att undertrycka densamma, som vi redan nämnt, den
deci-anska och den diokletianska förföljelsen.
Huru skola vi då förklara det förhållandet, att då det
romerska riket äntligen fick en ny statsreligion, denna blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
