Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Gamla tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
just kristendomen? Svaret ligger nog i den kristna
frikyrkans utveckling under 200-talet. Vi ha ovan skisserat denna
utveckling under det föregående århundradet. Den
fortsatte under det följande seklet. Samtidigt med att de
kristnas antal ökades och församlingarna blevo allt flera, blev
också anslutningen till kyrkan från de högre
samhällslagren allt större. Att högt stående ämbetsmän, hovmän och
officerare hörde till den kristna kyrkan var numera icke
något ovanligt. Den samtidigt härmed och såsom en följd
härav pågående förändringen — i stort sett åtminstone —
i de kristnas ställning till det romerska samhället, till dess
kultur och bildning har givetvis bidragit till befrämjande
av det resultat av utvecklingen, som 300-talets första hälft
skulle uppvisa. Den inom kyrkan, särskilt inom episkopatet
oah klerus stigande bildningen slår en brygga över mellan
kyrkans lära och den grekiska filosofien. Det gäller för en
sådan man som Origenes intet mindre än att skapa en
syntes mellan kristen tro och samtidens filosofi och
vetenskap. Vid denna syntes togs givetvis mycket upp av det
material, som förut använts i den grekiska
religionssynkre-tismen och nu därigenom helt naturligt bidrog till ett
närmande mellan kristet och hedniskt tänkande och så i sin mån
förberedde den kristna kyrkans förvandling till statskyrka.
I samma riktning verkade ock vid denna tid kultens
utveckling. Nu upptas ju i densamma, särskilt i den lägre
mysteriösa kulten, en del hedniska moment, som i sin
ordning ge det kristna prästadömet en karaktär, närmare
överensstämmande med antikens prästadöme; nu tränger
uppfattningen av nattvarden såsom ett försoningsoffer igenom
och förvandlar prästen till offerpräst. Det prästerskap, åt
vilket det så givits en från antiken lånad karaktär, höjer
sig nu också — även detta i likhet med vad fallet var
inom det gamla klassiska samfundet — mer och mer över
folket i gemen. Kyrkan blir ett allt mer ordnat rättssam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
