Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Gamla tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
fund, med vilket den romerska staten, när tiden är inne,
lättare kan ingå den förbindelse, som förvandlar kyrkan
till statskyrka.
Trots denna utveckling kvarstodo dock och kändes såväl å
kristet som hedniskt håll både kristendomens oförenlighet
med den romerska statskulten och dess motstånd mot ett
uppgående i tidens religionssynkretism. Denna spänning
mellan den romerska staten och den kristna kyrkan,
mellan den romerska statsreligionen och kristendomen, är det,
som tillsamman med den utveckling och organisation, som
kyrkan fått, framkallar de båda sista stora, nu först
systematiska förföljelserna. Även om under fridstiden mellan
dessa båda stora förföljelser kejsar Gallienus faktiskt gav
sin tillåtelse till den kristna gudstjänstens återupptagande,
blev dock kristendomen icke förklarad för religio licita.
Den ungefär 40-åriga mellantiden mellan den decianska
och den diokletianska förföljelsen utmärktes av en hastig
ökning av de kristnas numerär. Så anses enbart i Rom
de kristnas antal ha fördubblats, så att de omkring år 300
uppgingo till 60,000. Samtidigt beräknas kristendomen
vara den religion i det romerska riket, som ägde det största
antalet anhängare. Den diokletianska förföljelsens utbrott
just vid denna tid, år 303, synes ha haft sin förnämsta
grund däri, att man nu först på allvar började känna, att
hedendomens maktställning inom riket var hotad av
kristendomen. Det var ju dock icke Diokletianus själv, som var
förföljelsens egentlige upphovsman. Nära två årtionden
hade han varit kejsare utan att vidtaga några som helst
åtgärder mot de kristna, då han av sin medregent i östern,
den råe Galerius, förmåddes att ge sitt bifall till
förföljelsens upptagande. Blott motvilligt och med stor tvekan gav
han detta. Först rensades hov och här från kristna, men
när lidelserna äntligen voro lössläppta, ledde det snart till
en förföljelse, som i omfattning och grymhet vida överträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
