Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsätta någon del av penningarna till hemgift åt
äldsta dottern, blev han så uppbragt att han för
första gången under ett mer än tjuguårigt
äktenskap pryglade sin kvinna. Och för att denna
frestelsen icke vidare skulle ansätta vare sig henne
eller honom, gjorde han strax så stora inköp för
knektarnas räkning att sparpenningarna ströko med
och han dessutom råkade i en icke obetydlig gäld.
Än värre blev det, när knektarna efter
skördetiden började samlas i staden. Han inhyste dem i
ladan bredvid mäskhuset, där det var gott om
plats och där de icke hade långt efter dranken.
Tre gånger om dagen måste hustru Arnisius och
hennes pigor bära överfulla kittlar och korgar till
ladan. Hennes visthus tömdes hastigt, snart låg
endast råttlorten på lårbotten och flugsmutsen på
hyllorna. Hon klagade sin nöd hos grannkvinnorna,
fick någon hjälp och någon tröst men mera hån och
försmädelse, ty nu såg man, hur högfärd slutade
och högmod fick sitt straff.
Om allt detta bekymrade sig Hannes Arnisius
föga eller intet. Han var själaglad över de
ståtliga knektarna, vilkas utrustning dag för dag
alltmer fullkomnades. Han förde dem ut på Blekängen,
ställde upp dem i allehanda ordningar, okända för
krigsvetenskapen och lät dem tåga av och an. Han
ropade halt och marsch och vad annat han kunnat
uppsnappa av dylika glosor, han brukade grova
eder och svordomar som aldrig förr brukats där på
trakten och som han uppgav sig hava inhämtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
