Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och värdig ställde han sig i spetsen för skaran
förande dem genom sitt en gång välförsedda hus,
sitt visthus, sina bodar, sitt fähus. Sedan det blivit
allom uppenbart att det av Arnisii överflöd endast
återstod få och torftiga lämningar, sade han:
Här sen I en man, som offrat liv och gods
för Konglig Majestät och Kronan. Jag uppmanar
eder att fullborda mitt öde. Kasten mig i valvet
för den gäld, som jag ådragit mig i Rikets tjänst.
Nu blygdes de alla att de gått illa åt en så
förtjänt man. Bönderna läto köpen gå tillbaka utan
att fordra ersättning. Fordringsägarna gåvo
anstånd. Borgmästaren, som var en mäkta förmögen
man, erbjöd hustru Arnisius att taga
vinterförrådet ur hans bodar. Men Grapen ville ställa till
förtret och frågade om Arnisius nu trodde sig om
att uppfylla sina förbindelser mot knektarna.
Arnisius svarade att om han icke det trodde skulle
han den dag i dag sälja sin egen hud åt garvaren
och för köpeskillingen skaffa jord åt knektarna.
Grapen menade att den jordlotten icke skulle bli
stor. Då slog Arnisius sig för pannan och utbrast:
Jag har på sistone haft de besynnerligaste
funderingar och spekulationer. Inte vet jag ännu,
vart det ska bära hän, men säkerligen får jag
större rikedomar, än Grapen nånsin drömt om.
Jag bryr mig inte längre om vädret, som är ett
orent element och uppfyllt av nyckfulla
andeväsenden. Men elden är det renaste bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
