Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arnisius sade:
Eftersom du hustru vill inleda mig i denna
frestelsen, skall jag varje dag begiva mig till
kyrkan. Där tör min bön höras bättre än i detta
orättfärdiga hus.
Han spillde sedan mycken tid i kyrkan dels med
att bedja, dels med att sova, dels med att
spekulera. Som tiden led och det ryktades om fred med
dansken, började han oroa sig för knektarnas
hemkomst. Han såg ingen möjlighet att uppfylla sina
förbindelser. Visserligen var han kvitt skulden till
Kronan och härigenom hade han högeligen
förbättrat sin ställning. Vidare hade han genom att
framställa sig själv som ett offer för kronans
snikenhet och otacksamhet vunnit sina medborgares
vänskap och medlidande. Men han hade på samma
gång ohjälpligen förstört sin kredit. Ingen ville
längre gå i borgen för den redbare men godtrogne
Hannes. Det skulle således bliva hans hårda lott att
stå inför knektarna som en bedragare. Samma
kära gossar som i honom sett en far och
välgörare skulle nu försmäda och hata honom. Detta
var för Hannes en olidlig tanke.
Och oron förlamade honom, så att han som rett
sig ur många svåra knipor alldeles förföll till
dådlöshet och onyttigt grubbel. Han frågade sig om
han från begynnelsen verkligen haft för avsikt att
bedraga knektarna. Nej, vitsordade samvetet, det
hade han icke. Men kunde han ha trott sig
kapabel att på kort tid anskaffa så mycken jord som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
